Ta modet till dig, Anna
Igår gjorde jag något jag aldrig trodde att jag skulle göra, jag skickade ett sms till Alex med texten "jag saknar dig... :(" trodde verkligen aldrig att jag skulle börja sakna honom så mycket att till och med tårarna kom.
Jag menar, jag menade vartenda litet ord i den där meningen. Kände mig så svag och hjälplös och var helt utan tröst. Visste inte vart jag skulle ta vägen så tog modet till mig och skickade iväg smset, det fick bära eller brista. Och så farligt var det kanske inte, för jag fick ändå inget svar.
Snart måste jag iaf gå ut med hunden och plugga äckelteori tills mitt huvud exploderar. OJ JÄÄÄÄVLAR vad jag önskar att jag hade det där körkortet nu så att jag kunde lämna det här helvetet bakom mig, men ska jag vara helt ärligt tror jag att jag kommer klara proven galant! Bra att man kan hoppas på sig själv iaf :)
Nä, åter till teorin. FML
Jag menar, jag menade vartenda litet ord i den där meningen. Kände mig så svag och hjälplös och var helt utan tröst. Visste inte vart jag skulle ta vägen så tog modet till mig och skickade iväg smset, det fick bära eller brista. Och så farligt var det kanske inte, för jag fick ändå inget svar.
Snart måste jag iaf gå ut med hunden och plugga äckelteori tills mitt huvud exploderar. OJ JÄÄÄÄVLAR vad jag önskar att jag hade det där körkortet nu så att jag kunde lämna det här helvetet bakom mig, men ska jag vara helt ärligt tror jag att jag kommer klara proven galant! Bra att man kan hoppas på sig själv iaf :)
Nä, åter till teorin. FML
Don't stop believing, hold on to the feeling
Just a small town girl, livin' in a lonely world
She took the midnight train goin' anywhere
Jag har kommit fram till att ta min viktminskning på allvar nu.
Har i två veckors tid gått och intalat mig själv att jag kan äta sundare nästa dag men det har blivit som en ond cirkel, jag börjar aldrig ta tag i matintagen samt motionen.
Jag menar, jag väger 59/60 kg och vill väga 47 kg så jag har några veckor fram för mig och då gäller det verkligen att sätta fart, och det idag! Så jag har googlat på olika dieter, eller rättaresagt snabba vägar till viktminskning
Detta har jag fått fram hittills:
Men nu som sagt gäller det bara att kämpa, jag har ett mål och jag har en väg att gå. Får hoppas på att väga 55 innan jag tar körkortet vilket är om drygt 2 veckor!!
Puss så länge :)
She took the midnight train goin' anywhere
Jag har kommit fram till att ta min viktminskning på allvar nu.
Har i två veckors tid gått och intalat mig själv att jag kan äta sundare nästa dag men det har blivit som en ond cirkel, jag börjar aldrig ta tag i matintagen samt motionen.
Jag menar, jag väger 59/60 kg och vill väga 47 kg så jag har några veckor fram för mig och då gäller det verkligen att sätta fart, och det idag! Så jag har googlat på olika dieter, eller rättaresagt snabba vägar till viktminskning
Detta har jag fått fram hittills:
Drick vatten ofta (helst 8 glas/dagen) tillsätt citron för att påskynda matsmältningen
Ät frukt istället för godis/sötsaker
Sitt ner, tugga sakta och var uppmärksam på smaker och konsistenser
Gör inte annat då du äter som ex läsa, skriva osv.
Ät små/måttliga portioner
Powerwalk 1-1,5 timmar/promenad / Gå 1-2 timmar efter maten för att förbränna fett
Äta kalorisnåla måltider
Nu är bara frågan, kommer detta att funka eller kommer jag bara känna mig slut i kroppen och inte orka träna?!
Jag var påväg till drömkroppen i somras, men nu verkar det som att den försvunnit lite. Då hade jag mellanrum mellan låren, platt och fin mage samt smått synliga magrutor och man såg mina "revben" vid halsen. Nu har jag kralligare lår, biffigare överarmar, man ser inte mina "revben" vid halsen och allt känns på nått sätt rundare...
Inte för att jag direkt är tjock men har blivit så mycket biffigare/kralligare så jag kan inte kalla mig smal!
Bild från i somras då allt började bli perfekt, men jag sumpade det då jag började må dåligt
Men nu som sagt gäller det bara att kämpa, jag har ett mål och jag har en väg att gå. Får hoppas på att väga 55 innan jag tar körkortet vilket är om drygt 2 veckor!!
Puss så länge :)
You're never alone
Usch vad jag mår dåligt idag.
Att allt kan ändras på en dag/natt är rätt konstigt.
Igår var jag hur glad som helst men sen hände bara en massa skit som gjorde det jobbigt.
Idag är det dåligt, saknar Alex som fan (jag har massvis av känslor kvar för honom och de blir bara starkare ju mer jag träffar honom) så mår dåligt pga det, jag är arg på Mathias så det mår jag dåligt av då jag hatar att vara sur, jag är allmänt trött på mitt liv för tillfället. Behöver just den där drivkraften som Alex ger mig, jag behöver mitt körkort då det underlättar om man ska ta sig någonstans och jag behöver ett jobb.
Jag måste ta tag i mitt liv. Rätt. Snart. Också.
Körkortet har jag snart så det är kanoners men jag orkar verkligen inte plugga varje dag så är det, men jag kan inte heller bara låta den ligga till dagen innan för då kuggar jag väl direkt antar jag...
Jag gick förbi dig på stan, såg ut som du var glad
du gick med din nya som jag tror du har
och du såg mig nog innan jag vek av
försökte spela cool som att allting var normalt
men i själva verket är jag kvar i mitt skal
och jag vill tränga ut dig men du kommer tillbaks såklart
i mitt sagoland tar du mig i hand igen
inga fler bråk och gråt - där är vi sams igen
och dom spelar våran låt som i spanien
Tar av oss våra skor och vi tar en liten dans till den
men när jag vaknar upp så saknar jag ditt ansikte
tänker på den dan du stack - för mig: det bara fanns inte
varför kan jag inte bara ta och glömma dig
varför kommer du tillbaks i mina drömmar säg
inatt tänkte jag på när vi gjorde våran söndagsgrej
hur blir jag hel igen efter du tog sönder mig
jag tömmer mig över dom ackorden som jag lagt
låter pianot spela ända tills det blir kolsvart
och låter stråkarna ta oss iväg till vår plats
kan inte släppa dig - det enda som jag tänker är att
En gång i tiden var du min, men nu är du bara en dröm
jag ser oss ibland i mitt sagoland där vi ses och umgås en stund
men jag vaknar upp i min ensamhet i vårt så kallade rum
vill bara somna om igen och vakna upp i min dröm
Att allt kan ändras på en dag/natt är rätt konstigt.
Igår var jag hur glad som helst men sen hände bara en massa skit som gjorde det jobbigt.
Idag är det dåligt, saknar Alex som fan (jag har massvis av känslor kvar för honom och de blir bara starkare ju mer jag träffar honom) så mår dåligt pga det, jag är arg på Mathias så det mår jag dåligt av då jag hatar att vara sur, jag är allmänt trött på mitt liv för tillfället. Behöver just den där drivkraften som Alex ger mig, jag behöver mitt körkort då det underlättar om man ska ta sig någonstans och jag behöver ett jobb.
Jag måste ta tag i mitt liv. Rätt. Snart. Också.
Körkortet har jag snart så det är kanoners men jag orkar verkligen inte plugga varje dag så är det, men jag kan inte heller bara låta den ligga till dagen innan för då kuggar jag väl direkt antar jag...
Jag gick förbi dig på stan, såg ut som du var glad
du gick med din nya som jag tror du har
och du såg mig nog innan jag vek av
försökte spela cool som att allting var normalt
men i själva verket är jag kvar i mitt skal
och jag vill tränga ut dig men du kommer tillbaks såklart
i mitt sagoland tar du mig i hand igen
inga fler bråk och gråt - där är vi sams igen
och dom spelar våran låt som i spanien
Tar av oss våra skor och vi tar en liten dans till den
men när jag vaknar upp så saknar jag ditt ansikte
tänker på den dan du stack - för mig: det bara fanns inte
varför kan jag inte bara ta och glömma dig
varför kommer du tillbaks i mina drömmar säg
inatt tänkte jag på när vi gjorde våran söndagsgrej
hur blir jag hel igen efter du tog sönder mig
jag tömmer mig över dom ackorden som jag lagt
låter pianot spela ända tills det blir kolsvart
och låter stråkarna ta oss iväg till vår plats
kan inte släppa dig - det enda som jag tänker är att
En gång i tiden var du min, men nu är du bara en dröm
jag ser oss ibland i mitt sagoland där vi ses och umgås en stund
men jag vaknar upp i min ensamhet i vårt så kallade rum
vill bara somna om igen och vakna upp i min dröm
would you capture it or just let it slip?
Är så förbannat sur, allt pågrundav ett jävla cp till kille!
Var jätte glad hos alex (sov hos han i natt) men sen förstörs all gladhet efter ett jävla sms från mathias!
Jävla idiot!
Äh pallar inte! ska aldrig mer prata med han.
Jag är fortfarande kär i alex och kan verkligen satsa allt på honom om han bara låter mig!
If you had one shot, one opportunity to seize everything you ever wanted, one moment, would you capture it or just let it slip?
Var jätte glad hos alex (sov hos han i natt) men sen förstörs all gladhet efter ett jävla sms från mathias!
Jävla idiot!
Äh pallar inte! ska aldrig mer prata med han.
Jag är fortfarande kär i alex och kan verkligen satsa allt på honom om han bara låter mig!
If you had one shot, one opportunity to seize everything you ever wanted, one moment, would you capture it or just let it slip?
Tack och hej, fuck dig, jag har fått nog!
Fan det går verkligen inte att bo hemma längre.
Bara jag som får en massa skit trots att det beror på andra.
Min syster är "sjuk". Mamma och pappa tror att det är allvarligt men jag som är hemma varje dag märker att det inte är allvarligt. Jag menar när det bara är hon och jag är hon hur pigg och glad som helst sen så fort mamma eller pappa kommer blir hon deppig och låtsas svimma, eller få ont i hjärtat. Det är så sjukt!
Sen bara för att jag berättar hur Elin är när ingen annan är hemma då blir folk sura och ber mig acceptera hur hon är! Ska jag filma en dag för att få alla jävla idioter att fatta? Visa att jag har rätt?
Helt ärligt vet jag inte var jag ska ta vägen. Hemma går det inte att bo iaf! Tänk om man hade pojkvän eller åtminstone en ruskigt bra vän att åka till, flytta in hos ett tag till dess att man mår bra igen.
Folk tror att jag är så stark men i själva verket har verkligheten fått mig att bygga ett hårt yttre. Jag har varit med om folk som betett sig som idioter, som tryckt ner mig. Jag har varit med om mobbning, gråtit mig till sömns, hatat mig själv - mitt utseende och min personlighet.
Jag mår fan inte bra innerst inne och jag söker bekräftelse varje dag, vill känna mig omtyckt och speciell.
Jag hatar min familj för tillfället och det är alltid kämpigt förutom när Elin inte är hemma.
Detta funkar inte, ska ta körkortet sen flyttar jag härifrån med eller utan jobb och pengar. Kan tom bo i en trädkoja bara jag slipper det här helvetet!
Bara jag som får en massa skit trots att det beror på andra.
Min syster är "sjuk". Mamma och pappa tror att det är allvarligt men jag som är hemma varje dag märker att det inte är allvarligt. Jag menar när det bara är hon och jag är hon hur pigg och glad som helst sen så fort mamma eller pappa kommer blir hon deppig och låtsas svimma, eller få ont i hjärtat. Det är så sjukt!
Sen bara för att jag berättar hur Elin är när ingen annan är hemma då blir folk sura och ber mig acceptera hur hon är! Ska jag filma en dag för att få alla jävla idioter att fatta? Visa att jag har rätt?
Helt ärligt vet jag inte var jag ska ta vägen. Hemma går det inte att bo iaf! Tänk om man hade pojkvän eller åtminstone en ruskigt bra vän att åka till, flytta in hos ett tag till dess att man mår bra igen.
Folk tror att jag är så stark men i själva verket har verkligheten fått mig att bygga ett hårt yttre. Jag har varit med om folk som betett sig som idioter, som tryckt ner mig. Jag har varit med om mobbning, gråtit mig till sömns, hatat mig själv - mitt utseende och min personlighet.
Jag mår fan inte bra innerst inne och jag söker bekräftelse varje dag, vill känna mig omtyckt och speciell.
Jag hatar min familj för tillfället och det är alltid kämpigt förutom när Elin inte är hemma.
Detta funkar inte, ska ta körkortet sen flyttar jag härifrån med eller utan jobb och pengar. Kan tom bo i en trädkoja bara jag slipper det här helvetet!
Mycket text, lite vettigheter
Ligger just nu i sängen helt död efter ett grymt skivstångspass på friskis. Svettades som en gnu, men det beror tydligen på att man är i form - fan va awesome! Och snart ska jag väga mig igen och jag hoppas verkligen på att jag gått ner. Jag har verkligen dragit ner på matintag och tränar istället maximalt. Vet att det inte är det bästa, men jag vill liksom att det ska gå snabbt till min önskevikt!
Så nu ligger jag här och funderar på att sova då jag måste upp 7 imorgon för att hinna duscha och fixa mig innan jag börjar jobba, suger rätt fett men ja, måste man så måste man - inget jag VILL egentligen, men som sagt det är ett måste
Men imorgon tänker jag inte träna. Känns som att det varit intensivt ett tag och jag menar jag kommer ändå träna söndag måndag och tisdag garanterat så det är bara bra att pausa lite så att jag inte blir FÖR biff. Inte så sexigt liksom ;)
Annars händer inget vettigt i mitt liv. Tänker på alex ibland - får bort tankarna genom att träna. Tror det är därför jag tränar som ofta. Orkar inte sakna och drunkna i tårar för det känns inte värt det i slutändan. Så jag ser dagarna ljust, försöker boka in ett pass på gymmet minst en gång varje dag!
Gammal bild men ja, man ser ju iaf lite muskler. Från i somras!
Så nu ligger jag här och funderar på att sova då jag måste upp 7 imorgon för att hinna duscha och fixa mig innan jag börjar jobba, suger rätt fett men ja, måste man så måste man - inget jag VILL egentligen, men som sagt det är ett måste
Men imorgon tänker jag inte träna. Känns som att det varit intensivt ett tag och jag menar jag kommer ändå träna söndag måndag och tisdag garanterat så det är bara bra att pausa lite så att jag inte blir FÖR biff. Inte så sexigt liksom ;)
Annars händer inget vettigt i mitt liv. Tänker på alex ibland - får bort tankarna genom att träna. Tror det är därför jag tränar som ofta. Orkar inte sakna och drunkna i tårar för det känns inte värt det i slutändan. Så jag ser dagarna ljust, försöker boka in ett pass på gymmet minst en gång varje dag!
Gammal bild men ja, man ser ju iaf lite muskler. Från i somras!
Nånstans att ta vägen
Det finns dagar då jag önskar att jag inte bodde hemma, eller att jag i alla fall hade någonstans att ta vägen då det skiter sig här hemma.
Just idag är en såndär skit dag på vitmåran. Första gången jag gråter på en månad av en annan anledning än Alex, eller Alex är typ meningen med detta...!
Alltså jag sitter verkligen och gråter, helt sjukt att bara en nedvärderande kommentar om en person jag tycker om kan få mig att gråta floder trots att det inte är något mer än vänskap mellan oss.
Hur som helst, i tisdags kom min syster hem från två veckor i London.
Dessa två veckor har varit helt underbara, ingen som slänger sura miner, mamma och pappa har haft mycket tid till mig och varit jätte trevliga.
Men just när Elin kom hem igen förändrades allt. Mamma undvek mig och satt bara inne på Elins rum och pratade med henne och när jag kom dit för att berätta att jag bokat prov blev det bara helt tyst.
Idag fick pappa och Elin mig att gråta rejält!
Dom satt och pratade om mobilen och då flikade jag in med att Alex spräckt skärmen på sin HTC Wildfire, en sådan som Elin tänkt skaffa, å då kommer Elin med en smidig kommentar och kallar Alex för klump och sen flikar pappa in med att Alex var en klump och att även dom med Samsung pajar sina mobiler för att göra just som jag, att dom vill ha en ny. VAFAN?!
Ja jag kanske kastade mina sony ericssoner i marken men det var inte för att få en ny, det var ändå jag som betalade för dom nya så jag lär ju kastat dom i marken av den orsaken, orsaken att jag ville ha en ny... Nej, jag var ung och dum, ville se hur länge den höll - hur mycket den tolde så att säga.
Så jag sprang in på mitt rum men innan jag smällde igen dörren frågade jag varför dom alltid var tvungna att vara så taskiga?!
Känns som att det alltid är mitt fel till problemen hemma, ändå har jag hjälpt till med hunden varje dag i två veckor med minst två promenader varje dag, gett henne mat, pluggat teori, kört bil på trafikskolan, tränat, städat hemma varannan dag, plockat ur och i diskmaskinen. NÅTT borde väl Elin kunna göra då hon väl kommit hem och inte skylla på att hon är trött efter resan och mår dåligt, för jag menar, när hon väl var i London tror jag inte en sekund på att hon mådde dåligt, iaf inte så att hon visade det för Karin... BULLSHIT, hennes historia håller inte.
Aja, ska fixa körkortet snabbt, skaffa ett bra betalt jobb och sen flyttar jag eller flyttar in hos en kompis nånstans i sverige. Hemma tänker jag i varjefall inte bo, för här snackar dom skit om nära och kära. IDIOTER
Just idag är en såndär skit dag på vitmåran. Första gången jag gråter på en månad av en annan anledning än Alex, eller Alex är typ meningen med detta...!
Alltså jag sitter verkligen och gråter, helt sjukt att bara en nedvärderande kommentar om en person jag tycker om kan få mig att gråta floder trots att det inte är något mer än vänskap mellan oss.
Hur som helst, i tisdags kom min syster hem från två veckor i London.
Dessa två veckor har varit helt underbara, ingen som slänger sura miner, mamma och pappa har haft mycket tid till mig och varit jätte trevliga.
Men just när Elin kom hem igen förändrades allt. Mamma undvek mig och satt bara inne på Elins rum och pratade med henne och när jag kom dit för att berätta att jag bokat prov blev det bara helt tyst.
Idag fick pappa och Elin mig att gråta rejält!
Dom satt och pratade om mobilen och då flikade jag in med att Alex spräckt skärmen på sin HTC Wildfire, en sådan som Elin tänkt skaffa, å då kommer Elin med en smidig kommentar och kallar Alex för klump och sen flikar pappa in med att Alex var en klump och att även dom med Samsung pajar sina mobiler för att göra just som jag, att dom vill ha en ny. VAFAN?!
Ja jag kanske kastade mina sony ericssoner i marken men det var inte för att få en ny, det var ändå jag som betalade för dom nya så jag lär ju kastat dom i marken av den orsaken, orsaken att jag ville ha en ny... Nej, jag var ung och dum, ville se hur länge den höll - hur mycket den tolde så att säga.
Så jag sprang in på mitt rum men innan jag smällde igen dörren frågade jag varför dom alltid var tvungna att vara så taskiga?!
Känns som att det alltid är mitt fel till problemen hemma, ändå har jag hjälpt till med hunden varje dag i två veckor med minst två promenader varje dag, gett henne mat, pluggat teori, kört bil på trafikskolan, tränat, städat hemma varannan dag, plockat ur och i diskmaskinen. NÅTT borde väl Elin kunna göra då hon väl kommit hem och inte skylla på att hon är trött efter resan och mår dåligt, för jag menar, när hon väl var i London tror jag inte en sekund på att hon mådde dåligt, iaf inte så att hon visade det för Karin... BULLSHIT, hennes historia håller inte.
Aja, ska fixa körkortet snabbt, skaffa ett bra betalt jobb och sen flyttar jag eller flyttar in hos en kompis nånstans i sverige. Hemma tänker jag i varjefall inte bo, för här snackar dom skit om nära och kära. IDIOTER
Coachprat
Var hos jobbcoachen idag, fick berätta mina färdigheter som jag fått som läxa. Dessutom lärde hon mig att tänka på andra sätt när jag väljer att göra olika saker. Jag är en sådan person som tänker måste, hon lärde mig att tänka vill jag eller vill jag inte vad gällande allt, allt mellan himmel och jord.
Som ex. En kompis ringer och ber mig komma. Då ska jag avgöra om jag VILL vara med denna eller om jag faktiskt INTE har någon lust istället för att bara säga visst och åka dit med en ångerklump i magen.
Något jag borde öva på. Likadant att säga jag och inte man, eftersom att allt med mig handlar om just mig.
Lärorika möten! Inte för att jag kommer någonstans med jobbfronten, men jag har sagt klart och tydligt att jag satsar körkort innan jobb, tror hon förstår mig!
nåja, fortsätta kämpa med teorin, kommit rätt långt nu! :D
Som ex. En kompis ringer och ber mig komma. Då ska jag avgöra om jag VILL vara med denna eller om jag faktiskt INTE har någon lust istället för att bara säga visst och åka dit med en ångerklump i magen.
Något jag borde öva på. Likadant att säga jag och inte man, eftersom att allt med mig handlar om just mig.
Lärorika möten! Inte för att jag kommer någonstans med jobbfronten, men jag har sagt klart och tydligt att jag satsar körkort innan jobb, tror hon förstår mig!
nåja, fortsätta kämpa med teorin, kommit rätt långt nu! :D
Eminem
körkortkörkortkörtkort
AAAAAHHH, jag är så himla nervös just nu.
Dagarna har börjat att räknas ner. Nu återstår bara 27 dagar innan jag skriver kunskapsprovet och 30 dagar till körprovet. Jag är så glad att det inte går att beskriva men ändå så förbannat nervös. Tänk om jag kuggar båda liksom, då tar jag livet av mig seriöst!
Nej så ska jag inte tänka!
Jag ska få körkortet direkt efter första försöket, så äre bara!
Tänkt när jag kommer rattandes ute på Sveriges vägar och framöver kanske på europas vägar?! OMG kan inte bärga mig!
Äh måste plugga fedt hårt nu. hare
Dagarna har börjat att räknas ner. Nu återstår bara 27 dagar innan jag skriver kunskapsprovet och 30 dagar till körprovet. Jag är så glad att det inte går att beskriva men ändå så förbannat nervös. Tänk om jag kuggar båda liksom, då tar jag livet av mig seriöst!
Nej så ska jag inte tänka!
Jag ska få körkortet direkt efter första försöket, så äre bara!
Tänkt när jag kommer rattandes ute på Sveriges vägar och framöver kanske på europas vägar?! OMG kan inte bärga mig!
Äh måste plugga fedt hårt nu. hare
Kan det vara försent att säga som det är?
Jag har funderat och jag har kommit fram till varför jag har det så svårt med att komma över Alexander.
Det är trösten, värmen och all kärlek som fortfarande finns kvar i honom, som han fortfarande kan ge.
Sist jag var hos honom, i torsdags, då sa han att han tyckte att jag var vacker, söt, snygg och allt det där - allt kändes precis som förr då vi var ett par. Fan för alla bråk ibland, jag menar, vad tjänade dom till?
Jag har reagerat på att jag ibland drömmer om honom, att han ligger bredvid mig och håller om mig, kysser mig ömt på halsen - att han fortfarande var den finaste delen i mitt liv.
Även fast han inte längre är min så kommer han ändå alltid först, jag struntar i mina planer med alla andra då han väl frågar om jag vill träffa honom - han är fortfarande den där som satte mitt hjärta i världsbrant. Min största och första kärlek. Usch nu gråter jag.
Jag har frågat om han inte vill börja om på ett nytt kapitel med mig men han har varje gång svarat att han inte vet så jag antar att han inte vill och att han säger jag vet inte just för att inte såra mig.
Det jag vill ha sagt är att jag saknar honom så förbannat. Jag kan inte ens träffa nån annan kille, jag är inte riktigt redo för det än då jag fortfarande har känslor för baby.
Jag vill på nått sätt kunna ringa honom och berätta allt, hur jag känner för honom, hur jag vill få det bra osv. men jag vet att han isåfall finns på andra sidan tråden och att han närsom kan lägga på och då riskerar jag att inte få ut allt.
Nåja, jag måste bli starkare och faktiskt inse att är och kommer förbli slut mellan oss två, att jag faktiskt kan vara mig själv med någon annan, att jag faktiskt kan få känslor för någon annan. Allt är ändå slut mellan mig och Alex.
Låt mig inte hoppas allt för mycket, men på nått sätt önskar jag att jag fick "min" pojkvän tillbaka att det hela bara är en dum paus...
Jag vill hinna säga allt jag vill innan det är försent.
Det är trösten, värmen och all kärlek som fortfarande finns kvar i honom, som han fortfarande kan ge.
Sist jag var hos honom, i torsdags, då sa han att han tyckte att jag var vacker, söt, snygg och allt det där - allt kändes precis som förr då vi var ett par. Fan för alla bråk ibland, jag menar, vad tjänade dom till?
Jag har reagerat på att jag ibland drömmer om honom, att han ligger bredvid mig och håller om mig, kysser mig ömt på halsen - att han fortfarande var den finaste delen i mitt liv.
Även fast han inte längre är min så kommer han ändå alltid först, jag struntar i mina planer med alla andra då han väl frågar om jag vill träffa honom - han är fortfarande den där som satte mitt hjärta i världsbrant. Min största och första kärlek. Usch nu gråter jag.
Jag har frågat om han inte vill börja om på ett nytt kapitel med mig men han har varje gång svarat att han inte vet så jag antar att han inte vill och att han säger jag vet inte just för att inte såra mig.
Det jag vill ha sagt är att jag saknar honom så förbannat. Jag kan inte ens träffa nån annan kille, jag är inte riktigt redo för det än då jag fortfarande har känslor för baby.
Jag vill på nått sätt kunna ringa honom och berätta allt, hur jag känner för honom, hur jag vill få det bra osv. men jag vet att han isåfall finns på andra sidan tråden och att han närsom kan lägga på och då riskerar jag att inte få ut allt.
Nåja, jag måste bli starkare och faktiskt inse att är och kommer förbli slut mellan oss två, att jag faktiskt kan vara mig själv med någon annan, att jag faktiskt kan få känslor för någon annan. Allt är ändå slut mellan mig och Alex.
Låt mig inte hoppas allt för mycket, men på nått sätt önskar jag att jag fick "min" pojkvän tillbaka att det hela bara är en dum paus...
Jag vill hinna säga allt jag vill innan det är försent.
mål: -2-3 kg på en vecka!
Tänkte uppdatera igen. Ska försöka bli bra på det nu när jag ändå håller bloggen stängd, äntligen kan jag lätta mitt hjärta helt utan att nån ska lägga sig i eller ens se hur jag mår/mått.
Jävlar vilken träningsvärk jag har idag!
Tvingade med mig mamma på skivstång igår kväll då pappa inte kunde då han skulle på middag med snickarkompisarna, så idag brinner det i baksidan lår och i tricepsen.
Men för att inte börja vila igen gymmade jag ca 30 min i morse, lika bra att passa på då man ändå är där nere!
Och imorgon blir det gym igen, fast den här gången i sällskap med pappa, Lasse och Olle, tror det kan bli kul!
Mitt mål den här veckan, veckan som kommer, är att gå ner 2-3 kg! får hoppas på att det går, för jag vill väga lite ~45-47 kg och ha en jätte platt och slim kropp. Ska verkligen tajta till mig nu när jag ändå tränar så pass mycket som jag gör. Jag menar, jag är igång 5-6 gånger i veckan och det är ju toppen bra om man vill se fin ut!
Snart dags för sängen då det gäller att komma upp i tid då också (byta däck med pappa vid 9 + hälsa på farfar och övningsköra) och senare jobba på friskis och självklart träna! Kul liv, verkligen! Sen börjar en ny vecka med nya mål, plugga teori och körlektioner mån-ons, fun fun fun! wiiiiie
Jävlar vilken träningsvärk jag har idag!
Tvingade med mig mamma på skivstång igår kväll då pappa inte kunde då han skulle på middag med snickarkompisarna, så idag brinner det i baksidan lår och i tricepsen.
Men för att inte börja vila igen gymmade jag ca 30 min i morse, lika bra att passa på då man ändå är där nere!
Och imorgon blir det gym igen, fast den här gången i sällskap med pappa, Lasse och Olle, tror det kan bli kul!
Mitt mål den här veckan, veckan som kommer, är att gå ner 2-3 kg! får hoppas på att det går, för jag vill väga lite ~45-47 kg och ha en jätte platt och slim kropp. Ska verkligen tajta till mig nu när jag ändå tränar så pass mycket som jag gör. Jag menar, jag är igång 5-6 gånger i veckan och det är ju toppen bra om man vill se fin ut!
Snart dags för sängen då det gäller att komma upp i tid då också (byta däck med pappa vid 9 + hälsa på farfar och övningsköra) och senare jobba på friskis och självklart träna! Kul liv, verkligen! Sen börjar en ny vecka med nya mål, plugga teori och körlektioner mån-ons, fun fun fun! wiiiiie
what about my future?!
Snart dags för sängen då men först hade jag tänkt att uppdatera om ett ämne som funnits i min hjärna ett bra tag bara att det aldrig riktig kommit ut i text.
Ämnet är iallafall : vad vill jag göra utav min framtid? vad vill jag göra i livet? hur ska jag bete mig framöver?
Svår fråga som kräver ett ganska simpelt svar. Jag vill bli något, något vettigt. något roligt. något intressant. något jag brinner för. men just nu har jag ingen aning om vad det är, det enda jag vet är att jag vill leva lyckligt och utan att vara ekonomisktberoende. Jag vill ha den där perfekta lönen så att man har flera tusen över till annat roligt. Jag vill ha den där perfekta pojkvännen som skämmer bort mig med bling och dyra saker.
Men hur jag ska kunna satsa på annat när jag knappt orkar satsa på mig själv är ett svårt dilemma.
Idag var första gången jag insåg hur söt och snygg jag är, att bara jämföra två bilder med varandra gjorde det helt uppenbart att jag var snygg
Här är bilderna som fick mig att dö inombords
Men något jag skulle vilja jobba med: florist, hästskötare, chaufför då jag snart har körkort (hoppas jag iaf)
Lite som jag jobbat med hittills: servitris, arkiverare, hästskötare, florist (en vecka), dagisfröken, kock, receptionista
Men vart jag nu ska vända mig vet jag inte. Går hos en jobbcoach som är hur bra som helst, trivs klockrent!
Vi får se om hon och jag kan komma fram till något tillsammans. Dock vet jag inte hur mycket hon kan hjälpa till då det egentligen är jag som ska söka på egen hand, hon är ju bara ett stöd i jobbsökandet så att säga.
Nåja, körkortet är mitt främsta mål därefter har jag allt jag begär. Dock bara en bil som saknas, en saab 9-3 med turbo, kombi, jet black med svart/beige skinklädsel! MMMMMUMS!
Ryser vid bara tanken. Dock är jag inte helt hundra på om jag vill ha en kombi då sedan är rätt schyssta dom också. OMG, jag vill och SKA verkligen ha en saab då jag fått mitt körkort, helst innan! Dör verkligen av att bara se en saab, kycklingkött på armarna och en glad känsla i magen. Dock är jag så ledsen över att dom kanske går i konkurs :( men då kanske bilarna sjunker i pris så även jag har råd med en fin bil?
Nog om bilar. Framtiden handlar allt om. Saab!
Ämnet är iallafall : vad vill jag göra utav min framtid? vad vill jag göra i livet? hur ska jag bete mig framöver?
Svår fråga som kräver ett ganska simpelt svar. Jag vill bli något, något vettigt. något roligt. något intressant. något jag brinner för. men just nu har jag ingen aning om vad det är, det enda jag vet är att jag vill leva lyckligt och utan att vara ekonomisktberoende. Jag vill ha den där perfekta lönen så att man har flera tusen över till annat roligt. Jag vill ha den där perfekta pojkvännen som skämmer bort mig med bling och dyra saker.
Men hur jag ska kunna satsa på annat när jag knappt orkar satsa på mig själv är ett svårt dilemma.
Idag var första gången jag insåg hur söt och snygg jag är, att bara jämföra två bilder med varandra gjorde det helt uppenbart att jag var snygg
Här är bilderna som fick mig att dö inombords
Men något jag skulle vilja jobba med: florist, hästskötare, chaufför då jag snart har körkort (hoppas jag iaf)
Lite som jag jobbat med hittills: servitris, arkiverare, hästskötare, florist (en vecka), dagisfröken, kock, receptionista
Men vart jag nu ska vända mig vet jag inte. Går hos en jobbcoach som är hur bra som helst, trivs klockrent!
Vi får se om hon och jag kan komma fram till något tillsammans. Dock vet jag inte hur mycket hon kan hjälpa till då det egentligen är jag som ska söka på egen hand, hon är ju bara ett stöd i jobbsökandet så att säga.
Nåja, körkortet är mitt främsta mål därefter har jag allt jag begär. Dock bara en bil som saknas, en saab 9-3 med turbo, kombi, jet black med svart/beige skinklädsel! MMMMMUMS!
Ryser vid bara tanken. Dock är jag inte helt hundra på om jag vill ha en kombi då sedan är rätt schyssta dom också. OMG, jag vill och SKA verkligen ha en saab då jag fått mitt körkort, helst innan! Dör verkligen av att bara se en saab, kycklingkött på armarna och en glad känsla i magen. Dock är jag så ledsen över att dom kanske går i konkurs :( men då kanske bilarna sjunker i pris så även jag har råd med en fin bil?
Nog om bilar. Framtiden handlar allt om. Saab!
Snart så äre jag som är kung på vägarna
ätitluggatpromeneratpluggatätitstädatpluggatstädatpluggatfikatdiskatdammsugitpluggat
Ja nu räcker det väl. Hela min vecka har i stort sätt sett ut såhär, dock ingen fika inräknad då.
Jag vill ha mitt körkort nunununununuNU!
Fick en fråga från min jobbcoach vart min första tur med bilen skulle gå och jag hade ingen aning så svarade "runt kvarteret" Nu när jag suttit och tänkt ett tag, tror jag mer på att min första tur ensam med Passaten kommer vara tillsammans med Wera och kanske Elin ut i vildmarken, eller skryta för Alex att jag äntligen fått körkort genom att köra dit och tuta! HEHEH buzig chey
Så i det stora hela är det ju egentligen lätt värt att sitta en hel dag och läsa teori - får ju fetaste belöningen efteråt och det är ju liksom helt mega awesome.
Snart ska jag ner till Friskis och träna skivstång tillsammans med mamma!
Dessutom har jag lagt upp ett träningsschema
Måndag: Intervall flex/skivstång
Tisdag: Box
Onsdag: Vila
Torsdag: Intervall flex
Fredag: Skivstång
Lördag: Gym
Söndag: Gym
Hoppas nu bara att jag håller detta!
Ja nu räcker det väl. Hela min vecka har i stort sätt sett ut såhär, dock ingen fika inräknad då.
Jag vill ha mitt körkort nunununununuNU!
Fick en fråga från min jobbcoach vart min första tur med bilen skulle gå och jag hade ingen aning så svarade "runt kvarteret" Nu när jag suttit och tänkt ett tag, tror jag mer på att min första tur ensam med Passaten kommer vara tillsammans med Wera och kanske Elin ut i vildmarken, eller skryta för Alex att jag äntligen fått körkort genom att köra dit och tuta! HEHEH buzig chey
Så i det stora hela är det ju egentligen lätt värt att sitta en hel dag och läsa teori - får ju fetaste belöningen efteråt och det är ju liksom helt mega awesome.
Snart ska jag ner till Friskis och träna skivstång tillsammans med mamma!
Dessutom har jag lagt upp ett träningsschema
Måndag: Intervall flex/skivstång
Tisdag: Box
Onsdag: Vila
Torsdag: Intervall flex
Fredag: Skivstång
Lördag: Gym
Söndag: Gym
Hoppas nu bara att jag håller detta!
Kom fort, ring på min dörr. Säg att det inte ska sluta som förr...
Helt sjukt vad jag saknar mig ex, Alexander. Vill verkligen börja om från början fast det vill inte han.
Jag menar, jag sitter fan och gråter vid minsta lilla tanke på honom.
Förr sågs vi i stort sätt varje dag, i dagsläget är det ca 1-2 gånger i månaden! Kanske det som är mest kaos i mitt huvud för tillfället. Likadant, jag ringer inte honom längre och han ringer inte mig, förut pratade vi dag som natt varje dag.
Jag vet att jag inte borde blicka tillbaka till det som varit men jag menar, allt kretsade runt honom i drygt 2 år och jag känner fortfarande så jäkla mycket för honom.
Likadant alla gånger vi setts, eller ja de få gånger vi setts efter att det tog slut har allt ändå varit som förut.
Vi har haft mysigt, legat och hållt om varandra, kollat in i varandras ögon och verkligen grovhånglat. Kan vara därför jag inte släppt honom, för att allt är som förut, minus att vi ses mer sällan och med fler stora luckor.
Jag borde gå vidare och glömma honom, men jag kan inte. Tror det beror på att jag hade en skit jobbig tid då vi hittade varandra och började dejta så han blev liksom min tröst, min styrka och min lycka.
Visserligen är vi vänner, vi ses då vi ses och allt det där som jag nämnde lite högre upp. Men att inte kunna ringa och prata sönder dagarna, ha telefonen klistrad vid örat i minst tre timmar nonstop är fan tufft. Känns inte som att nån bryr sig om att kolla hur jag mår längre.
Skitsamma, men man kan ju alltid önska och hoppas att det en dag kommer bli han och jag igen.
Han var inte perfekt, han hade inte den där kroppen och han var defenetivt inte den killen jag drömt om men jag bortsåg från det - jag såg det fina i honom, hur bra han behandlade mig, vilket starkt och fint hjärta han hade, att han tillät mig att vara ledsen och inte bara vara glad hela tiden. Att han såg mig för den jag var, att han såg förändringen som skedde med mig ett tag. Nej, i mina ögon blev han perfekt trots sina brister och beroende av det ena och det andra. Gladare i mitt liv har jag inte varit. Jag älskar dig
Jag menar, jag sitter fan och gråter vid minsta lilla tanke på honom.
Förr sågs vi i stort sätt varje dag, i dagsläget är det ca 1-2 gånger i månaden! Kanske det som är mest kaos i mitt huvud för tillfället. Likadant, jag ringer inte honom längre och han ringer inte mig, förut pratade vi dag som natt varje dag.
Jag vet att jag inte borde blicka tillbaka till det som varit men jag menar, allt kretsade runt honom i drygt 2 år och jag känner fortfarande så jäkla mycket för honom.
Likadant alla gånger vi setts, eller ja de få gånger vi setts efter att det tog slut har allt ändå varit som förut.
Vi har haft mysigt, legat och hållt om varandra, kollat in i varandras ögon och verkligen grovhånglat. Kan vara därför jag inte släppt honom, för att allt är som förut, minus att vi ses mer sällan och med fler stora luckor.
Jag borde gå vidare och glömma honom, men jag kan inte. Tror det beror på att jag hade en skit jobbig tid då vi hittade varandra och började dejta så han blev liksom min tröst, min styrka och min lycka.
Visserligen är vi vänner, vi ses då vi ses och allt det där som jag nämnde lite högre upp. Men att inte kunna ringa och prata sönder dagarna, ha telefonen klistrad vid örat i minst tre timmar nonstop är fan tufft. Känns inte som att nån bryr sig om att kolla hur jag mår längre.
Skitsamma, men man kan ju alltid önska och hoppas att det en dag kommer bli han och jag igen.
Han var inte perfekt, han hade inte den där kroppen och han var defenetivt inte den killen jag drömt om men jag bortsåg från det - jag såg det fina i honom, hur bra han behandlade mig, vilket starkt och fint hjärta han hade, att han tillät mig att vara ledsen och inte bara vara glad hela tiden. Att han såg mig för den jag var, att han såg förändringen som skedde med mig ett tag. Nej, i mina ögon blev han perfekt trots sina brister och beroende av det ena och det andra. Gladare i mitt liv har jag inte varit. Jag älskar dig
Så jävla cool älg!
One more
One more minute, one more hour, one more day, and then everything would be all right
I'll be watching you
Every breath you take and every move you make
Every bond you break, every step you take, I'll be watching you
Every single day and every word you say
Every game you play, every night you stay, I'll be watching you
Every bond you break, every step you take, I'll be watching you
Every single day and every word you say
Every game you play, every night you stay, I'll be watching you
DUMPAD
Äh vafan det här går ju inte alls bra.
Hade en kille på G men det sket sig då han tyckte att jag verkade för bitchig. Haha vafan liksom? :P
Aja whatever, kanske lika bra... han bodde trots allt i strängnäs och dit pallar inte jag åka bara för att träffa någon, nån måtta får det vara!
Äh finns snygga killar kvar där ute som jag inte upptäckt ännu och jag har mina ögon till fördel. jag menar, fått fett med kommentarer om att jag har fina ögon, tack för det liksom, men vad är det för speciellt med dom? ehhehe
aja puss
Hade en kille på G men det sket sig då han tyckte att jag verkade för bitchig. Haha vafan liksom? :P
Aja whatever, kanske lika bra... han bodde trots allt i strängnäs och dit pallar inte jag åka bara för att träffa någon, nån måtta får det vara!
Äh finns snygga killar kvar där ute som jag inte upptäckt ännu och jag har mina ögon till fördel. jag menar, fått fett med kommentarer om att jag har fina ögon, tack för det liksom, men vad är det för speciellt med dom? ehhehe
aja puss
Lösenordskyddar bloggen!
Godkväll sunshines.
Helt otroligt vad dåligt jag mått idag, lite för mycket alkohol igår kanske?
Träffade en jättesöt och trevlig kille hemma hos Karin igår, dog lite inombords!
Så vad händer just nu? Absolut ingenting. Ligger i sängen och är så myssugen att det inte finns något jobbigare i livet, behöver en myskompis! HEHE. Önskade Andreas (snyggot) hade hört av sid idag så att man hade haft något att göra, mysa ett tag eller vad som helst. Funkar inte att bara ligga hemma och plugga teori liksom. SUGERRRR
Men men, fick dissen och är glad. NOT
Ajaaaa, ska lösenordskydda min blogg ett tag så jag kan uppdatera om vad som helst. BYE BYE så länge fuckers
Helt otroligt vad dåligt jag mått idag, lite för mycket alkohol igår kanske?
Träffade en jättesöt och trevlig kille hemma hos Karin igår, dog lite inombords!
Så vad händer just nu? Absolut ingenting. Ligger i sängen och är så myssugen att det inte finns något jobbigare i livet, behöver en myskompis! HEHE. Önskade Andreas (snyggot) hade hört av sid idag så att man hade haft något att göra, mysa ett tag eller vad som helst. Funkar inte att bara ligga hemma och plugga teori liksom. SUGERRRR
Men men, fick dissen och är glad. NOT
Ajaaaa, ska lösenordskydda min blogg ett tag så jag kan uppdatera om vad som helst. BYE BYE så länge fuckers
