Nånstans att ta vägen
Det finns dagar då jag önskar att jag inte bodde hemma, eller att jag i alla fall hade någonstans att ta vägen då det skiter sig här hemma.
Just idag är en såndär skit dag på vitmåran. Första gången jag gråter på en månad av en annan anledning än Alex, eller Alex är typ meningen med detta...!
Alltså jag sitter verkligen och gråter, helt sjukt att bara en nedvärderande kommentar om en person jag tycker om kan få mig att gråta floder trots att det inte är något mer än vänskap mellan oss.
Hur som helst, i tisdags kom min syster hem från två veckor i London.
Dessa två veckor har varit helt underbara, ingen som slänger sura miner, mamma och pappa har haft mycket tid till mig och varit jätte trevliga.
Men just när Elin kom hem igen förändrades allt. Mamma undvek mig och satt bara inne på Elins rum och pratade med henne och när jag kom dit för att berätta att jag bokat prov blev det bara helt tyst.
Idag fick pappa och Elin mig att gråta rejält!
Dom satt och pratade om mobilen och då flikade jag in med att Alex spräckt skärmen på sin HTC Wildfire, en sådan som Elin tänkt skaffa, å då kommer Elin med en smidig kommentar och kallar Alex för klump och sen flikar pappa in med att Alex var en klump och att även dom med Samsung pajar sina mobiler för att göra just som jag, att dom vill ha en ny. VAFAN?!
Ja jag kanske kastade mina sony ericssoner i marken men det var inte för att få en ny, det var ändå jag som betalade för dom nya så jag lär ju kastat dom i marken av den orsaken, orsaken att jag ville ha en ny... Nej, jag var ung och dum, ville se hur länge den höll - hur mycket den tolde så att säga.
Så jag sprang in på mitt rum men innan jag smällde igen dörren frågade jag varför dom alltid var tvungna att vara så taskiga?!
Känns som att det alltid är mitt fel till problemen hemma, ändå har jag hjälpt till med hunden varje dag i två veckor med minst två promenader varje dag, gett henne mat, pluggat teori, kört bil på trafikskolan, tränat, städat hemma varannan dag, plockat ur och i diskmaskinen. NÅTT borde väl Elin kunna göra då hon väl kommit hem och inte skylla på att hon är trött efter resan och mår dåligt, för jag menar, när hon väl var i London tror jag inte en sekund på att hon mådde dåligt, iaf inte så att hon visade det för Karin... BULLSHIT, hennes historia håller inte.
Aja, ska fixa körkortet snabbt, skaffa ett bra betalt jobb och sen flyttar jag eller flyttar in hos en kompis nånstans i sverige. Hemma tänker jag i varjefall inte bo, för här snackar dom skit om nära och kära. IDIOTER
Just idag är en såndär skit dag på vitmåran. Första gången jag gråter på en månad av en annan anledning än Alex, eller Alex är typ meningen med detta...!
Alltså jag sitter verkligen och gråter, helt sjukt att bara en nedvärderande kommentar om en person jag tycker om kan få mig att gråta floder trots att det inte är något mer än vänskap mellan oss.
Hur som helst, i tisdags kom min syster hem från två veckor i London.
Dessa två veckor har varit helt underbara, ingen som slänger sura miner, mamma och pappa har haft mycket tid till mig och varit jätte trevliga.
Men just när Elin kom hem igen förändrades allt. Mamma undvek mig och satt bara inne på Elins rum och pratade med henne och när jag kom dit för att berätta att jag bokat prov blev det bara helt tyst.
Idag fick pappa och Elin mig att gråta rejält!
Dom satt och pratade om mobilen och då flikade jag in med att Alex spräckt skärmen på sin HTC Wildfire, en sådan som Elin tänkt skaffa, å då kommer Elin med en smidig kommentar och kallar Alex för klump och sen flikar pappa in med att Alex var en klump och att även dom med Samsung pajar sina mobiler för att göra just som jag, att dom vill ha en ny. VAFAN?!
Ja jag kanske kastade mina sony ericssoner i marken men det var inte för att få en ny, det var ändå jag som betalade för dom nya så jag lär ju kastat dom i marken av den orsaken, orsaken att jag ville ha en ny... Nej, jag var ung och dum, ville se hur länge den höll - hur mycket den tolde så att säga.
Så jag sprang in på mitt rum men innan jag smällde igen dörren frågade jag varför dom alltid var tvungna att vara så taskiga?!
Känns som att det alltid är mitt fel till problemen hemma, ändå har jag hjälpt till med hunden varje dag i två veckor med minst två promenader varje dag, gett henne mat, pluggat teori, kört bil på trafikskolan, tränat, städat hemma varannan dag, plockat ur och i diskmaskinen. NÅTT borde väl Elin kunna göra då hon väl kommit hem och inte skylla på att hon är trött efter resan och mår dåligt, för jag menar, när hon väl var i London tror jag inte en sekund på att hon mådde dåligt, iaf inte så att hon visade det för Karin... BULLSHIT, hennes historia håller inte.
Aja, ska fixa körkortet snabbt, skaffa ett bra betalt jobb och sen flyttar jag eller flyttar in hos en kompis nånstans i sverige. Hemma tänker jag i varjefall inte bo, för här snackar dom skit om nära och kära. IDIOTER
Kommentarer
Trackback
