Tack och hej, fuck dig, jag har fått nog!

Fan det går verkligen inte att bo hemma längre.
Bara jag som får en massa skit trots att det beror på andra.

Min syster är "sjuk". Mamma och pappa tror att det är allvarligt men jag som är hemma varje dag märker att det inte är allvarligt. Jag menar när det bara är hon och jag är hon hur pigg och glad som helst sen så fort mamma eller pappa kommer blir hon deppig och låtsas svimma, eller få ont i hjärtat. Det är så sjukt!
Sen bara för att jag berättar hur Elin är när ingen annan är hemma då blir folk sura och ber mig acceptera hur hon är! Ska jag filma en dag för att få alla jävla idioter att fatta? Visa att jag har rätt?

Helt ärligt vet jag inte var jag ska ta vägen. Hemma går det inte att bo iaf! Tänk om man hade pojkvän eller åtminstone en ruskigt bra vän att åka till, flytta in hos ett tag till dess att man mår bra igen.
Folk tror att jag är så stark men i själva verket har verkligheten fått mig att bygga ett hårt yttre. Jag har varit med om folk som betett sig som idioter, som tryckt ner mig. Jag har varit med om mobbning, gråtit mig till sömns, hatat mig själv - mitt utseende och min personlighet.
Jag mår fan inte bra innerst inne och jag söker bekräftelse varje dag, vill känna mig omtyckt och speciell.

Jag hatar min familj för tillfället och det är alltid kämpigt förutom när Elin inte är hemma.
Detta funkar inte, ska ta körkortet sen flyttar jag härifrån med eller utan jobb och pengar. Kan tom bo i en trädkoja bara jag slipper det här helvetet!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0