Tack och hej, fuck dig, jag har fått nog!
Fan det går verkligen inte att bo hemma längre.
Bara jag som får en massa skit trots att det beror på andra.
Min syster är "sjuk". Mamma och pappa tror att det är allvarligt men jag som är hemma varje dag märker att det inte är allvarligt. Jag menar när det bara är hon och jag är hon hur pigg och glad som helst sen så fort mamma eller pappa kommer blir hon deppig och låtsas svimma, eller få ont i hjärtat. Det är så sjukt!
Sen bara för att jag berättar hur Elin är när ingen annan är hemma då blir folk sura och ber mig acceptera hur hon är! Ska jag filma en dag för att få alla jävla idioter att fatta? Visa att jag har rätt?
Helt ärligt vet jag inte var jag ska ta vägen. Hemma går det inte att bo iaf! Tänk om man hade pojkvän eller åtminstone en ruskigt bra vän att åka till, flytta in hos ett tag till dess att man mår bra igen.
Folk tror att jag är så stark men i själva verket har verkligheten fått mig att bygga ett hårt yttre. Jag har varit med om folk som betett sig som idioter, som tryckt ner mig. Jag har varit med om mobbning, gråtit mig till sömns, hatat mig själv - mitt utseende och min personlighet.
Jag mår fan inte bra innerst inne och jag söker bekräftelse varje dag, vill känna mig omtyckt och speciell.
Jag hatar min familj för tillfället och det är alltid kämpigt förutom när Elin inte är hemma.
Detta funkar inte, ska ta körkortet sen flyttar jag härifrån med eller utan jobb och pengar. Kan tom bo i en trädkoja bara jag slipper det här helvetet!
Bara jag som får en massa skit trots att det beror på andra.
Min syster är "sjuk". Mamma och pappa tror att det är allvarligt men jag som är hemma varje dag märker att det inte är allvarligt. Jag menar när det bara är hon och jag är hon hur pigg och glad som helst sen så fort mamma eller pappa kommer blir hon deppig och låtsas svimma, eller få ont i hjärtat. Det är så sjukt!
Sen bara för att jag berättar hur Elin är när ingen annan är hemma då blir folk sura och ber mig acceptera hur hon är! Ska jag filma en dag för att få alla jävla idioter att fatta? Visa att jag har rätt?
Helt ärligt vet jag inte var jag ska ta vägen. Hemma går det inte att bo iaf! Tänk om man hade pojkvän eller åtminstone en ruskigt bra vän att åka till, flytta in hos ett tag till dess att man mår bra igen.
Folk tror att jag är så stark men i själva verket har verkligheten fått mig att bygga ett hårt yttre. Jag har varit med om folk som betett sig som idioter, som tryckt ner mig. Jag har varit med om mobbning, gråtit mig till sömns, hatat mig själv - mitt utseende och min personlighet.
Jag mår fan inte bra innerst inne och jag söker bekräftelse varje dag, vill känna mig omtyckt och speciell.
Jag hatar min familj för tillfället och det är alltid kämpigt förutom när Elin inte är hemma.
Detta funkar inte, ska ta körkortet sen flyttar jag härifrån med eller utan jobb och pengar. Kan tom bo i en trädkoja bara jag slipper det här helvetet!
Mycket text, lite vettigheter
Ligger just nu i sängen helt död efter ett grymt skivstångspass på friskis. Svettades som en gnu, men det beror tydligen på att man är i form - fan va awesome! Och snart ska jag väga mig igen och jag hoppas verkligen på att jag gått ner. Jag har verkligen dragit ner på matintag och tränar istället maximalt. Vet att det inte är det bästa, men jag vill liksom att det ska gå snabbt till min önskevikt!
Så nu ligger jag här och funderar på att sova då jag måste upp 7 imorgon för att hinna duscha och fixa mig innan jag börjar jobba, suger rätt fett men ja, måste man så måste man - inget jag VILL egentligen, men som sagt det är ett måste
Men imorgon tänker jag inte träna. Känns som att det varit intensivt ett tag och jag menar jag kommer ändå träna söndag måndag och tisdag garanterat så det är bara bra att pausa lite så att jag inte blir FÖR biff. Inte så sexigt liksom ;)
Annars händer inget vettigt i mitt liv. Tänker på alex ibland - får bort tankarna genom att träna. Tror det är därför jag tränar som ofta. Orkar inte sakna och drunkna i tårar för det känns inte värt det i slutändan. Så jag ser dagarna ljust, försöker boka in ett pass på gymmet minst en gång varje dag!
Gammal bild men ja, man ser ju iaf lite muskler. Från i somras!
Så nu ligger jag här och funderar på att sova då jag måste upp 7 imorgon för att hinna duscha och fixa mig innan jag börjar jobba, suger rätt fett men ja, måste man så måste man - inget jag VILL egentligen, men som sagt det är ett måste
Men imorgon tänker jag inte träna. Känns som att det varit intensivt ett tag och jag menar jag kommer ändå träna söndag måndag och tisdag garanterat så det är bara bra att pausa lite så att jag inte blir FÖR biff. Inte så sexigt liksom ;)
Annars händer inget vettigt i mitt liv. Tänker på alex ibland - får bort tankarna genom att träna. Tror det är därför jag tränar som ofta. Orkar inte sakna och drunkna i tårar för det känns inte värt det i slutändan. Så jag ser dagarna ljust, försöker boka in ett pass på gymmet minst en gång varje dag!
Gammal bild men ja, man ser ju iaf lite muskler. Från i somras!
Nånstans att ta vägen
Det finns dagar då jag önskar att jag inte bodde hemma, eller att jag i alla fall hade någonstans att ta vägen då det skiter sig här hemma.
Just idag är en såndär skit dag på vitmåran. Första gången jag gråter på en månad av en annan anledning än Alex, eller Alex är typ meningen med detta...!
Alltså jag sitter verkligen och gråter, helt sjukt att bara en nedvärderande kommentar om en person jag tycker om kan få mig att gråta floder trots att det inte är något mer än vänskap mellan oss.
Hur som helst, i tisdags kom min syster hem från två veckor i London.
Dessa två veckor har varit helt underbara, ingen som slänger sura miner, mamma och pappa har haft mycket tid till mig och varit jätte trevliga.
Men just när Elin kom hem igen förändrades allt. Mamma undvek mig och satt bara inne på Elins rum och pratade med henne och när jag kom dit för att berätta att jag bokat prov blev det bara helt tyst.
Idag fick pappa och Elin mig att gråta rejält!
Dom satt och pratade om mobilen och då flikade jag in med att Alex spräckt skärmen på sin HTC Wildfire, en sådan som Elin tänkt skaffa, å då kommer Elin med en smidig kommentar och kallar Alex för klump och sen flikar pappa in med att Alex var en klump och att även dom med Samsung pajar sina mobiler för att göra just som jag, att dom vill ha en ny. VAFAN?!
Ja jag kanske kastade mina sony ericssoner i marken men det var inte för att få en ny, det var ändå jag som betalade för dom nya så jag lär ju kastat dom i marken av den orsaken, orsaken att jag ville ha en ny... Nej, jag var ung och dum, ville se hur länge den höll - hur mycket den tolde så att säga.
Så jag sprang in på mitt rum men innan jag smällde igen dörren frågade jag varför dom alltid var tvungna att vara så taskiga?!
Känns som att det alltid är mitt fel till problemen hemma, ändå har jag hjälpt till med hunden varje dag i två veckor med minst två promenader varje dag, gett henne mat, pluggat teori, kört bil på trafikskolan, tränat, städat hemma varannan dag, plockat ur och i diskmaskinen. NÅTT borde väl Elin kunna göra då hon väl kommit hem och inte skylla på att hon är trött efter resan och mår dåligt, för jag menar, när hon väl var i London tror jag inte en sekund på att hon mådde dåligt, iaf inte så att hon visade det för Karin... BULLSHIT, hennes historia håller inte.
Aja, ska fixa körkortet snabbt, skaffa ett bra betalt jobb och sen flyttar jag eller flyttar in hos en kompis nånstans i sverige. Hemma tänker jag i varjefall inte bo, för här snackar dom skit om nära och kära. IDIOTER
Just idag är en såndär skit dag på vitmåran. Första gången jag gråter på en månad av en annan anledning än Alex, eller Alex är typ meningen med detta...!
Alltså jag sitter verkligen och gråter, helt sjukt att bara en nedvärderande kommentar om en person jag tycker om kan få mig att gråta floder trots att det inte är något mer än vänskap mellan oss.
Hur som helst, i tisdags kom min syster hem från två veckor i London.
Dessa två veckor har varit helt underbara, ingen som slänger sura miner, mamma och pappa har haft mycket tid till mig och varit jätte trevliga.
Men just när Elin kom hem igen förändrades allt. Mamma undvek mig och satt bara inne på Elins rum och pratade med henne och när jag kom dit för att berätta att jag bokat prov blev det bara helt tyst.
Idag fick pappa och Elin mig att gråta rejält!
Dom satt och pratade om mobilen och då flikade jag in med att Alex spräckt skärmen på sin HTC Wildfire, en sådan som Elin tänkt skaffa, å då kommer Elin med en smidig kommentar och kallar Alex för klump och sen flikar pappa in med att Alex var en klump och att även dom med Samsung pajar sina mobiler för att göra just som jag, att dom vill ha en ny. VAFAN?!
Ja jag kanske kastade mina sony ericssoner i marken men det var inte för att få en ny, det var ändå jag som betalade för dom nya så jag lär ju kastat dom i marken av den orsaken, orsaken att jag ville ha en ny... Nej, jag var ung och dum, ville se hur länge den höll - hur mycket den tolde så att säga.
Så jag sprang in på mitt rum men innan jag smällde igen dörren frågade jag varför dom alltid var tvungna att vara så taskiga?!
Känns som att det alltid är mitt fel till problemen hemma, ändå har jag hjälpt till med hunden varje dag i två veckor med minst två promenader varje dag, gett henne mat, pluggat teori, kört bil på trafikskolan, tränat, städat hemma varannan dag, plockat ur och i diskmaskinen. NÅTT borde väl Elin kunna göra då hon väl kommit hem och inte skylla på att hon är trött efter resan och mår dåligt, för jag menar, när hon väl var i London tror jag inte en sekund på att hon mådde dåligt, iaf inte så att hon visade det för Karin... BULLSHIT, hennes historia håller inte.
Aja, ska fixa körkortet snabbt, skaffa ett bra betalt jobb och sen flyttar jag eller flyttar in hos en kompis nånstans i sverige. Hemma tänker jag i varjefall inte bo, för här snackar dom skit om nära och kära. IDIOTER
Coachprat
Var hos jobbcoachen idag, fick berätta mina färdigheter som jag fått som läxa. Dessutom lärde hon mig att tänka på andra sätt när jag väljer att göra olika saker. Jag är en sådan person som tänker måste, hon lärde mig att tänka vill jag eller vill jag inte vad gällande allt, allt mellan himmel och jord.
Som ex. En kompis ringer och ber mig komma. Då ska jag avgöra om jag VILL vara med denna eller om jag faktiskt INTE har någon lust istället för att bara säga visst och åka dit med en ångerklump i magen.
Något jag borde öva på. Likadant att säga jag och inte man, eftersom att allt med mig handlar om just mig.
Lärorika möten! Inte för att jag kommer någonstans med jobbfronten, men jag har sagt klart och tydligt att jag satsar körkort innan jobb, tror hon förstår mig!
nåja, fortsätta kämpa med teorin, kommit rätt långt nu! :D
Som ex. En kompis ringer och ber mig komma. Då ska jag avgöra om jag VILL vara med denna eller om jag faktiskt INTE har någon lust istället för att bara säga visst och åka dit med en ångerklump i magen.
Något jag borde öva på. Likadant att säga jag och inte man, eftersom att allt med mig handlar om just mig.
Lärorika möten! Inte för att jag kommer någonstans med jobbfronten, men jag har sagt klart och tydligt att jag satsar körkort innan jobb, tror hon förstår mig!
nåja, fortsätta kämpa med teorin, kommit rätt långt nu! :D
Eminem
körkortkörkortkörtkort
AAAAAHHH, jag är så himla nervös just nu.
Dagarna har börjat att räknas ner. Nu återstår bara 27 dagar innan jag skriver kunskapsprovet och 30 dagar till körprovet. Jag är så glad att det inte går att beskriva men ändå så förbannat nervös. Tänk om jag kuggar båda liksom, då tar jag livet av mig seriöst!
Nej så ska jag inte tänka!
Jag ska få körkortet direkt efter första försöket, så äre bara!
Tänkt när jag kommer rattandes ute på Sveriges vägar och framöver kanske på europas vägar?! OMG kan inte bärga mig!
Äh måste plugga fedt hårt nu. hare
Dagarna har börjat att räknas ner. Nu återstår bara 27 dagar innan jag skriver kunskapsprovet och 30 dagar till körprovet. Jag är så glad att det inte går att beskriva men ändå så förbannat nervös. Tänk om jag kuggar båda liksom, då tar jag livet av mig seriöst!
Nej så ska jag inte tänka!
Jag ska få körkortet direkt efter första försöket, så äre bara!
Tänkt när jag kommer rattandes ute på Sveriges vägar och framöver kanske på europas vägar?! OMG kan inte bärga mig!
Äh måste plugga fedt hårt nu. hare
Kan det vara försent att säga som det är?
Jag har funderat och jag har kommit fram till varför jag har det så svårt med att komma över Alexander.
Det är trösten, värmen och all kärlek som fortfarande finns kvar i honom, som han fortfarande kan ge.
Sist jag var hos honom, i torsdags, då sa han att han tyckte att jag var vacker, söt, snygg och allt det där - allt kändes precis som förr då vi var ett par. Fan för alla bråk ibland, jag menar, vad tjänade dom till?
Jag har reagerat på att jag ibland drömmer om honom, att han ligger bredvid mig och håller om mig, kysser mig ömt på halsen - att han fortfarande var den finaste delen i mitt liv.
Även fast han inte längre är min så kommer han ändå alltid först, jag struntar i mina planer med alla andra då han väl frågar om jag vill träffa honom - han är fortfarande den där som satte mitt hjärta i världsbrant. Min största och första kärlek. Usch nu gråter jag.
Jag har frågat om han inte vill börja om på ett nytt kapitel med mig men han har varje gång svarat att han inte vet så jag antar att han inte vill och att han säger jag vet inte just för att inte såra mig.
Det jag vill ha sagt är att jag saknar honom så förbannat. Jag kan inte ens träffa nån annan kille, jag är inte riktigt redo för det än då jag fortfarande har känslor för baby.
Jag vill på nått sätt kunna ringa honom och berätta allt, hur jag känner för honom, hur jag vill få det bra osv. men jag vet att han isåfall finns på andra sidan tråden och att han närsom kan lägga på och då riskerar jag att inte få ut allt.
Nåja, jag måste bli starkare och faktiskt inse att är och kommer förbli slut mellan oss två, att jag faktiskt kan vara mig själv med någon annan, att jag faktiskt kan få känslor för någon annan. Allt är ändå slut mellan mig och Alex.
Låt mig inte hoppas allt för mycket, men på nått sätt önskar jag att jag fick "min" pojkvän tillbaka att det hela bara är en dum paus...
Jag vill hinna säga allt jag vill innan det är försent.
Det är trösten, värmen och all kärlek som fortfarande finns kvar i honom, som han fortfarande kan ge.
Sist jag var hos honom, i torsdags, då sa han att han tyckte att jag var vacker, söt, snygg och allt det där - allt kändes precis som förr då vi var ett par. Fan för alla bråk ibland, jag menar, vad tjänade dom till?
Jag har reagerat på att jag ibland drömmer om honom, att han ligger bredvid mig och håller om mig, kysser mig ömt på halsen - att han fortfarande var den finaste delen i mitt liv.
Även fast han inte längre är min så kommer han ändå alltid först, jag struntar i mina planer med alla andra då han väl frågar om jag vill träffa honom - han är fortfarande den där som satte mitt hjärta i världsbrant. Min största och första kärlek. Usch nu gråter jag.
Jag har frågat om han inte vill börja om på ett nytt kapitel med mig men han har varje gång svarat att han inte vet så jag antar att han inte vill och att han säger jag vet inte just för att inte såra mig.
Det jag vill ha sagt är att jag saknar honom så förbannat. Jag kan inte ens träffa nån annan kille, jag är inte riktigt redo för det än då jag fortfarande har känslor för baby.
Jag vill på nått sätt kunna ringa honom och berätta allt, hur jag känner för honom, hur jag vill få det bra osv. men jag vet att han isåfall finns på andra sidan tråden och att han närsom kan lägga på och då riskerar jag att inte få ut allt.
Nåja, jag måste bli starkare och faktiskt inse att är och kommer förbli slut mellan oss två, att jag faktiskt kan vara mig själv med någon annan, att jag faktiskt kan få känslor för någon annan. Allt är ändå slut mellan mig och Alex.
Låt mig inte hoppas allt för mycket, men på nått sätt önskar jag att jag fick "min" pojkvän tillbaka att det hela bara är en dum paus...
Jag vill hinna säga allt jag vill innan det är försent.
mål: -2-3 kg på en vecka!
Tänkte uppdatera igen. Ska försöka bli bra på det nu när jag ändå håller bloggen stängd, äntligen kan jag lätta mitt hjärta helt utan att nån ska lägga sig i eller ens se hur jag mår/mått.
Jävlar vilken träningsvärk jag har idag!
Tvingade med mig mamma på skivstång igår kväll då pappa inte kunde då han skulle på middag med snickarkompisarna, så idag brinner det i baksidan lår och i tricepsen.
Men för att inte börja vila igen gymmade jag ca 30 min i morse, lika bra att passa på då man ändå är där nere!
Och imorgon blir det gym igen, fast den här gången i sällskap med pappa, Lasse och Olle, tror det kan bli kul!
Mitt mål den här veckan, veckan som kommer, är att gå ner 2-3 kg! får hoppas på att det går, för jag vill väga lite ~45-47 kg och ha en jätte platt och slim kropp. Ska verkligen tajta till mig nu när jag ändå tränar så pass mycket som jag gör. Jag menar, jag är igång 5-6 gånger i veckan och det är ju toppen bra om man vill se fin ut!
Snart dags för sängen då det gäller att komma upp i tid då också (byta däck med pappa vid 9 + hälsa på farfar och övningsköra) och senare jobba på friskis och självklart träna! Kul liv, verkligen! Sen börjar en ny vecka med nya mål, plugga teori och körlektioner mån-ons, fun fun fun! wiiiiie
Jävlar vilken träningsvärk jag har idag!
Tvingade med mig mamma på skivstång igår kväll då pappa inte kunde då han skulle på middag med snickarkompisarna, så idag brinner det i baksidan lår och i tricepsen.
Men för att inte börja vila igen gymmade jag ca 30 min i morse, lika bra att passa på då man ändå är där nere!
Och imorgon blir det gym igen, fast den här gången i sällskap med pappa, Lasse och Olle, tror det kan bli kul!
Mitt mål den här veckan, veckan som kommer, är att gå ner 2-3 kg! får hoppas på att det går, för jag vill väga lite ~45-47 kg och ha en jätte platt och slim kropp. Ska verkligen tajta till mig nu när jag ändå tränar så pass mycket som jag gör. Jag menar, jag är igång 5-6 gånger i veckan och det är ju toppen bra om man vill se fin ut!
Snart dags för sängen då det gäller att komma upp i tid då också (byta däck med pappa vid 9 + hälsa på farfar och övningsköra) och senare jobba på friskis och självklart träna! Kul liv, verkligen! Sen börjar en ny vecka med nya mål, plugga teori och körlektioner mån-ons, fun fun fun! wiiiiie
what about my future?!
Snart dags för sängen då men först hade jag tänkt att uppdatera om ett ämne som funnits i min hjärna ett bra tag bara att det aldrig riktig kommit ut i text.
Ämnet är iallafall : vad vill jag göra utav min framtid? vad vill jag göra i livet? hur ska jag bete mig framöver?
Svår fråga som kräver ett ganska simpelt svar. Jag vill bli något, något vettigt. något roligt. något intressant. något jag brinner för. men just nu har jag ingen aning om vad det är, det enda jag vet är att jag vill leva lyckligt och utan att vara ekonomisktberoende. Jag vill ha den där perfekta lönen så att man har flera tusen över till annat roligt. Jag vill ha den där perfekta pojkvännen som skämmer bort mig med bling och dyra saker.
Men hur jag ska kunna satsa på annat när jag knappt orkar satsa på mig själv är ett svårt dilemma.
Idag var första gången jag insåg hur söt och snygg jag är, att bara jämföra två bilder med varandra gjorde det helt uppenbart att jag var snygg
Här är bilderna som fick mig att dö inombords
Men något jag skulle vilja jobba med: florist, hästskötare, chaufför då jag snart har körkort (hoppas jag iaf)
Lite som jag jobbat med hittills: servitris, arkiverare, hästskötare, florist (en vecka), dagisfröken, kock, receptionista
Men vart jag nu ska vända mig vet jag inte. Går hos en jobbcoach som är hur bra som helst, trivs klockrent!
Vi får se om hon och jag kan komma fram till något tillsammans. Dock vet jag inte hur mycket hon kan hjälpa till då det egentligen är jag som ska söka på egen hand, hon är ju bara ett stöd i jobbsökandet så att säga.
Nåja, körkortet är mitt främsta mål därefter har jag allt jag begär. Dock bara en bil som saknas, en saab 9-3 med turbo, kombi, jet black med svart/beige skinklädsel! MMMMMUMS!
Ryser vid bara tanken. Dock är jag inte helt hundra på om jag vill ha en kombi då sedan är rätt schyssta dom också. OMG, jag vill och SKA verkligen ha en saab då jag fått mitt körkort, helst innan! Dör verkligen av att bara se en saab, kycklingkött på armarna och en glad känsla i magen. Dock är jag så ledsen över att dom kanske går i konkurs :( men då kanske bilarna sjunker i pris så även jag har råd med en fin bil?
Nog om bilar. Framtiden handlar allt om. Saab!
Ämnet är iallafall : vad vill jag göra utav min framtid? vad vill jag göra i livet? hur ska jag bete mig framöver?
Svår fråga som kräver ett ganska simpelt svar. Jag vill bli något, något vettigt. något roligt. något intressant. något jag brinner för. men just nu har jag ingen aning om vad det är, det enda jag vet är att jag vill leva lyckligt och utan att vara ekonomisktberoende. Jag vill ha den där perfekta lönen så att man har flera tusen över till annat roligt. Jag vill ha den där perfekta pojkvännen som skämmer bort mig med bling och dyra saker.
Men hur jag ska kunna satsa på annat när jag knappt orkar satsa på mig själv är ett svårt dilemma.
Idag var första gången jag insåg hur söt och snygg jag är, att bara jämföra två bilder med varandra gjorde det helt uppenbart att jag var snygg
Här är bilderna som fick mig att dö inombords
Men något jag skulle vilja jobba med: florist, hästskötare, chaufför då jag snart har körkort (hoppas jag iaf)
Lite som jag jobbat med hittills: servitris, arkiverare, hästskötare, florist (en vecka), dagisfröken, kock, receptionista
Men vart jag nu ska vända mig vet jag inte. Går hos en jobbcoach som är hur bra som helst, trivs klockrent!
Vi får se om hon och jag kan komma fram till något tillsammans. Dock vet jag inte hur mycket hon kan hjälpa till då det egentligen är jag som ska söka på egen hand, hon är ju bara ett stöd i jobbsökandet så att säga.
Nåja, körkortet är mitt främsta mål därefter har jag allt jag begär. Dock bara en bil som saknas, en saab 9-3 med turbo, kombi, jet black med svart/beige skinklädsel! MMMMMUMS!
Ryser vid bara tanken. Dock är jag inte helt hundra på om jag vill ha en kombi då sedan är rätt schyssta dom också. OMG, jag vill och SKA verkligen ha en saab då jag fått mitt körkort, helst innan! Dör verkligen av att bara se en saab, kycklingkött på armarna och en glad känsla i magen. Dock är jag så ledsen över att dom kanske går i konkurs :( men då kanske bilarna sjunker i pris så även jag har råd med en fin bil?
Nog om bilar. Framtiden handlar allt om. Saab!
Snart så äre jag som är kung på vägarna
ätitluggatpromeneratpluggatätitstädatpluggatstädatpluggatfikatdiskatdammsugitpluggat
Ja nu räcker det väl. Hela min vecka har i stort sätt sett ut såhär, dock ingen fika inräknad då.
Jag vill ha mitt körkort nunununununuNU!
Fick en fråga från min jobbcoach vart min första tur med bilen skulle gå och jag hade ingen aning så svarade "runt kvarteret" Nu när jag suttit och tänkt ett tag, tror jag mer på att min första tur ensam med Passaten kommer vara tillsammans med Wera och kanske Elin ut i vildmarken, eller skryta för Alex att jag äntligen fått körkort genom att köra dit och tuta! HEHEH buzig chey
Så i det stora hela är det ju egentligen lätt värt att sitta en hel dag och läsa teori - får ju fetaste belöningen efteråt och det är ju liksom helt mega awesome.
Snart ska jag ner till Friskis och träna skivstång tillsammans med mamma!
Dessutom har jag lagt upp ett träningsschema
Måndag: Intervall flex/skivstång
Tisdag: Box
Onsdag: Vila
Torsdag: Intervall flex
Fredag: Skivstång
Lördag: Gym
Söndag: Gym
Hoppas nu bara att jag håller detta!
Ja nu räcker det väl. Hela min vecka har i stort sätt sett ut såhär, dock ingen fika inräknad då.
Jag vill ha mitt körkort nunununununuNU!
Fick en fråga från min jobbcoach vart min första tur med bilen skulle gå och jag hade ingen aning så svarade "runt kvarteret" Nu när jag suttit och tänkt ett tag, tror jag mer på att min första tur ensam med Passaten kommer vara tillsammans med Wera och kanske Elin ut i vildmarken, eller skryta för Alex att jag äntligen fått körkort genom att köra dit och tuta! HEHEH buzig chey
Så i det stora hela är det ju egentligen lätt värt att sitta en hel dag och läsa teori - får ju fetaste belöningen efteråt och det är ju liksom helt mega awesome.
Snart ska jag ner till Friskis och träna skivstång tillsammans med mamma!
Dessutom har jag lagt upp ett träningsschema
Måndag: Intervall flex/skivstång
Tisdag: Box
Onsdag: Vila
Torsdag: Intervall flex
Fredag: Skivstång
Lördag: Gym
Söndag: Gym
Hoppas nu bara att jag håller detta!
Kom fort, ring på min dörr. Säg att det inte ska sluta som förr...
Helt sjukt vad jag saknar mig ex, Alexander. Vill verkligen börja om från början fast det vill inte han.
Jag menar, jag sitter fan och gråter vid minsta lilla tanke på honom.
Förr sågs vi i stort sätt varje dag, i dagsläget är det ca 1-2 gånger i månaden! Kanske det som är mest kaos i mitt huvud för tillfället. Likadant, jag ringer inte honom längre och han ringer inte mig, förut pratade vi dag som natt varje dag.
Jag vet att jag inte borde blicka tillbaka till det som varit men jag menar, allt kretsade runt honom i drygt 2 år och jag känner fortfarande så jäkla mycket för honom.
Likadant alla gånger vi setts, eller ja de få gånger vi setts efter att det tog slut har allt ändå varit som förut.
Vi har haft mysigt, legat och hållt om varandra, kollat in i varandras ögon och verkligen grovhånglat. Kan vara därför jag inte släppt honom, för att allt är som förut, minus att vi ses mer sällan och med fler stora luckor.
Jag borde gå vidare och glömma honom, men jag kan inte. Tror det beror på att jag hade en skit jobbig tid då vi hittade varandra och började dejta så han blev liksom min tröst, min styrka och min lycka.
Visserligen är vi vänner, vi ses då vi ses och allt det där som jag nämnde lite högre upp. Men att inte kunna ringa och prata sönder dagarna, ha telefonen klistrad vid örat i minst tre timmar nonstop är fan tufft. Känns inte som att nån bryr sig om att kolla hur jag mår längre.
Skitsamma, men man kan ju alltid önska och hoppas att det en dag kommer bli han och jag igen.
Han var inte perfekt, han hade inte den där kroppen och han var defenetivt inte den killen jag drömt om men jag bortsåg från det - jag såg det fina i honom, hur bra han behandlade mig, vilket starkt och fint hjärta han hade, att han tillät mig att vara ledsen och inte bara vara glad hela tiden. Att han såg mig för den jag var, att han såg förändringen som skedde med mig ett tag. Nej, i mina ögon blev han perfekt trots sina brister och beroende av det ena och det andra. Gladare i mitt liv har jag inte varit. Jag älskar dig
Jag menar, jag sitter fan och gråter vid minsta lilla tanke på honom.
Förr sågs vi i stort sätt varje dag, i dagsläget är det ca 1-2 gånger i månaden! Kanske det som är mest kaos i mitt huvud för tillfället. Likadant, jag ringer inte honom längre och han ringer inte mig, förut pratade vi dag som natt varje dag.
Jag vet att jag inte borde blicka tillbaka till det som varit men jag menar, allt kretsade runt honom i drygt 2 år och jag känner fortfarande så jäkla mycket för honom.
Likadant alla gånger vi setts, eller ja de få gånger vi setts efter att det tog slut har allt ändå varit som förut.
Vi har haft mysigt, legat och hållt om varandra, kollat in i varandras ögon och verkligen grovhånglat. Kan vara därför jag inte släppt honom, för att allt är som förut, minus att vi ses mer sällan och med fler stora luckor.
Jag borde gå vidare och glömma honom, men jag kan inte. Tror det beror på att jag hade en skit jobbig tid då vi hittade varandra och började dejta så han blev liksom min tröst, min styrka och min lycka.
Visserligen är vi vänner, vi ses då vi ses och allt det där som jag nämnde lite högre upp. Men att inte kunna ringa och prata sönder dagarna, ha telefonen klistrad vid örat i minst tre timmar nonstop är fan tufft. Känns inte som att nån bryr sig om att kolla hur jag mår längre.
Skitsamma, men man kan ju alltid önska och hoppas att det en dag kommer bli han och jag igen.
Han var inte perfekt, han hade inte den där kroppen och han var defenetivt inte den killen jag drömt om men jag bortsåg från det - jag såg det fina i honom, hur bra han behandlade mig, vilket starkt och fint hjärta han hade, att han tillät mig att vara ledsen och inte bara vara glad hela tiden. Att han såg mig för den jag var, att han såg förändringen som skedde med mig ett tag. Nej, i mina ögon blev han perfekt trots sina brister och beroende av det ena och det andra. Gladare i mitt liv har jag inte varit. Jag älskar dig
Så jävla cool älg!
One more
One more minute, one more hour, one more day, and then everything would be all right
