annamatildas

Wanna know a thing, haha
Jag failade med fotoandet idag också! Men jag orkar inte, hade verkligen bad hairday och osminkad och alla har väl sett mig osminkad?

Men jag gör såhär, jag laddar upp bilderna idag för imorgon ska jag klippa mig och sedan ska jag till alexander den lille. Såhär korthårig kmmer jag nog bli:


Och här är bilderna från veckan

Måndags:


Tisdag:
no pic.

Onsdag:
_
Torsdag:

ett missöde, ett dumt jävla misslyckande.
Jag glömde ta ett kort idag :'( men jag hade så jävla bråttom. FÖRLÅT
och 16 månader blev det!

Jag grejjade det
Första bilden: CHECK

Imorgon är det min och älsklings dag men tror inte det blir något av för han är fortfarande sjuk. Känner mig ledsen eftersom det inte blir något imorgon, fan vad jag hatar sjukdomar. Men vad kan jag göra? Absolut ingenting...

Nåväl, kan inte vara sur på honom men han borde fatta hur det känns då han lämnar mig gång på gång pga sina sjukdomar, spel och vänner... Jag klarar inte se genom mina fingrar längre. Det är nu eller aldrig liksom...

Shit, imorgon börjar mitt nya jag. Mitt nya jag att tänka positiva tankar. OhMyGod!

Hur i hel...singborg ska jag fixa det här?
Måste jag färga håret, banta ner mig till 45, måste jag vara sminkad?
Shit det är inte klokt, jag har smått panik. Är jätte stressad och fundersam på hur jag ska kunna gå till väga. Vågar jag ens visa upp mig här på söndag för att visa alla hur "bra" man kan må?
Alltså det känns så rätt men ändå så fel, men jag ska fixa det.
Jag är ingen jevfla diva, jag behöver inte bevisa för någon hur snygg jag är innerst inne. Det är mig själv jag behöver bevisa ett och annat.

Tur nog behöver jag inte vara sååå seriös, kan göra miner om jag vill men försöka vara så seriös som möjligt.
Men det är sjukt hur ont i magen jag har över det här... typ ångestpanik! Nåja, har några timmar på mig imorgon då jag börjar 09.30!

Men måste komma på andra tankar och inte på mitt kläddilemma.
Jag har pluggat idag så som jag sa i mitt tidigare inlägg, och det otroliga är att jag kan allt utantill
- Det finns två olika sorters kaffesorter, Arabica och Rubosta. Man odlar kaffe i bland annat Costa Rica, Etiopien och Kenya.
- Teet kommer från Indien och Kina och är ett bladskott från trädet Camellia Sinensis som man låtit torka.
- Det finns fyra olika sorters mineralvatten så som, naturligt mineralvatten, källvatten, mineralvatten och övriga vatten.
Naturligt mineralvatten menas med att det kommer från en naturlig bergskälla där vattnet innehåller 0,5g mineralsalter. Endast kolsyra får tillsättas men det måste stå på ettiketten och vätskan måste tappas direkt vid källan.

Källvatten kommer från källan men kravet på mineralsalter saknas.

Mineralvatten kommer från källvatten, får transporteras innan buteljering men man måste tillsätta 0.5g mineralsalter per liter måste tillsättas. Smak får tillsättas men det måste stå på ettiketten.

Övriga vatten är liksom kranvatten bara att man tillsätter kolsyra, mineralsalter och aromer.

Vad tror ni jag pluggar?

Sha sha bloggen. Haha nej jag driver! ;)

Lilla pojken är fortfarande sjuk så det suger och imorgon har jag prov, känns inte sååååå positivt då jag inte pluggat. HAHA
Nu har jag kommit på en sjukt bra idé för att stärka mitt självförtroende och inte känna mig ful, fet osv. Jag har kommit på att man ska ta neutrala bilder på sig själv, utan att spexa till sig. Liksom jag vet att det är folk som drömmer om mitt utseende medan jag själv bara sopar det under mattan och mår dåligt. Dock beror det mycket på skolan, stress ger stressprickar i ansiktet som trycker ner en. Tårar torkar ut huden och att man bleknar känns ju inte bättre. Öland nu i sommar, så vill jag se ut!


Men det är inte klokt hur mycket färg jag tappat se sista veckan i juli och första veckan i augusti.
Sure, man ser fortfarande bikinilinjerna och magen & ryggen är fortfarande bruna, men inte alls som bilderna över, vilket är tråkigt.

Men vi säger såhär, jag kör på ett mål att ta minst en "egobild" på mig per dag hela den här veckan trots hur jag ser ut, osminkad som sminkad, tvättat hår som skitigt hår, snyggt klädd som klädd som luffare.
Bilderna lägger jag upp nästa söndag. Wonderbart. Kolla in då helt enkelt.
Nu jevflar ska min systemkamera på jobba.
Byebye, nu MÅSTE jag plugga

min riddare i nöden.
Han skyddade mig alltid mot det onda.
Han skyddade mig mot mina tårar.
Han skyddade mig mot ljug och falskheter.
Han var den bästa som fanns.

Ville jag leka, ställde han upp.
Ville jag sova, läste han saga så jag somnade.
Ville jag skratta, skrattade han med mig.
Ville jag busa, busade han med och åt mig.

Kommer ihåg då jag var jätte liten och att vi satt i sandlådan hos honom,
han byggde solskydd av en piskställning och pressening för att jag inte skulle bränna mig.
Kommer ihåg att jag lekte att jag hade mataffär och även en restaurang.
Allt jag bakade, fixade och sålde åt han av. Han betalade med stenar som han hittade i rabatterna.
Jag minns hur han hjälpte mig hitta saker att göra mat av, hur han hämtade vatten stup i kvarten så att jag skulle kunna göra min soppa. Han fanns alltid där, han gjorde mig till det lyckligaste barnbarnet.

Jag kommer ihåg hur mycket jag avskydde att åka upp dit och spela luffarschack med honom.
Men jag minns hur mycket jag älskade att vinna fast han skrev "Sune" som vinnare och hur jag skrattade bort det.
jag förstår inte varför jag hatade det för nu när han är borta saknar jag det spelet som bara den.
Jag gillar inte alls att åka upp till Märsta och se hur farmor förstört ditt sovrum med sina sysaker, jag hatar hur allt skänktes bort till olika ställen , såsom dina modelltåg som jag och Elin lekte med, dom kunde väl fått vara kvar som ett minne av att du alltid finns där?!

Jag skulle kommit och hälsat på dig då jag visste hur sjuk du var, för att liksom spendera dina sista dagar tillsammans. Men jag trodde du skulle bli bra, kunna vara den farfar jag alltid avgudat.

Jag minns hur du kom och hämtade mig och Elin på skolan i din guld/beige/bruna BMW med röd förstahjälpen väska och massa kuddar i bilen, hur du alltid lyssnade på ditt dragspelsband i kassetuttaget och hur du trallade med i musiken. Kommer ihåg hur mycket du sjulv gillade att spela dragspel, hur du alltid spelade någon låt som handlade om Elin.

Jag älskade din sagoröst, den var så djup och hes/trött. Jag älskade hur du kollade på oss med dina snälla och lugna ögon!

Men du måste förstå hur jobbigt jag hade det efter din bortgång, jag grät mig till sömns, kom ihåg allt vi gjort tillsammans och så och det sjuka är att det redan gått ett och snart ett halvt år. Jag minns hur jag hatade att åka upp utan att du var där, jag hatade att gå in innanför eran dörr och inte höra att någon tv var på med sporten och att du kollade fram bakom hörnet!! Jag minns hur jag inte klarade matteprovet, att jag inte ens klarade av at göra det förrän efter 2-3 veckor. Mitt söta lilla jag försvann efter att du gick bort, och jag förvandlades till det hårda, bytte hårfärg för att inte visa hur ledsen jag var. Jag ändrade allt, började banta, var ofta instängd på mitt rum och slutade umgås med vänner - allt detta för att du inte fanns kvar.
Med dig var ALLT perfekt, men nu är allt värdelöst...
jag saknar dig mer och mer, känns som det var igår det här hände :'(

Hejsan alla därute, ska försöka ta upp mitt bloggande igen - göra ny header, fixa nytt textsnitt och texttyp och även kanske ändra textfärg om jag får lust.

Idag har jag hittat på en smart sak. Införskaffat en "bra och dålig"-bok, där jag klistar in saker som är bra, gjort mig ledsen och sur.
Liksom jag skriver av sms till papper eller till datorn, skriver ut och sätter in i en bok. Liksom för att spara allt. Minnen liksom. Tror jag fyllde 5 A5 papper, fram och baksida. Men den boken kommer ingen få läsa förutom jag. Mitt hat, min kärlek liksom.
Tyckte det var rätt smart av mig.

annars vad har jag gjort?
absolut ingenting, väntat på min pojkvän men han blev sjuk precis då han skulle åka så det sket sig, blev ledsen och han kallade mig sur men tänker inte gå in på det mer.
Pratat med mina brudar om killar och det roliga är att alla håller med! :)

Imorgon är det back to school och antar att min pojkvän inte kommer så det kan ju bli lugnt, hoppas han inser att vi måste träffas enskilt för att lösa en del saker. Hihi men jag älskar honom

SÅ, vad ska ni andra fina människor göra imorgon och resten av veckan?

Tjabaaaa, vi löste det!
Det är ett+ett nu. Det är vi igen.
Tillsammans och starkare än någonsin.
Tårarna hjälpte.
Jag skrev som jag kände och det var det bästa jag kunde göra.
Hoppas bara inte att jag tvingade tillbaka dig.

Nåväl, det är vi.
Jag ska inte tjata mer.
Jag fick tillbaka han jag älskar.
Alexander finaste Nilsson.
Jag älskar dig <3

Vem fan har kommit på att tårar ska rinna? Vem fan har kommit på att ögonen ska svullna? Vem fan har kommit på att man inte ska få sig en blund då något tråkigt hänt?

Detta är just vad jag drabbats av. Jag har världens påsar under ögonen, känner mig oälskad och vill bara spola tillbaka tiden och rätta till alla mina fel och snesteg. Jag kan inte bara vara din vän, för jag är absolut inte bra på det. Jag trodde det skulle vara vi föralltid för det var det du sa. Och nu efter detta så är alla tillbaka, folk försöker ragga, inser inte att det är dig jag vill ha. VAD FAN ÄR PROBLEMET? Jag förlorade dig IGÅR men inte fan har människorna runt omkring någon sympati och tröstar mig utan istället säger dom saker som jag vill men som jag aldrig ens sagt!

Att leva ett liv med tårar är inte kul. Jag vill vara glad, ha allt som normalt. Jag vill kyssa dina läppar, hålla om dig, dra genom ditt långa hår mycket hellre än att ligga i en säng, med datorn på magen, hela tiden vara orolig för att du ska ändra relationsstatus och gråta. Jag vill inte gråta. Jag vill bara vara din!!!!

Är det såhär det ska vara?

tjaba, allt bra med er därute i världen?
själv är det väl okej, dock sitter jag hemma hos min pojkvän och har relativt tråkigt då han och hans kompisar lanar. Som tur är tog jag med mig min dator så jag har också något att roa mig med. Tur i oturen typ.
Aja ska väl hem imorgon och låta nördana fortsätta själva för ja, här kan jag inte vara för länge hehe.

Så vad har ni alla gjort idag? Hittat på något trevligt?

det är ett datum jag aldrig kommer glömma. Det var då min älskade ängel, vän, farfar packade sina väskor och reste upp till himlen.

Tiden har gått så fruktansvärt fort sen dess och i början trodde jag inte ens att en dag skulle gå utan tårar och smärta. Men jag klarade det, jag fixade det, jag grejade det - dock med tårar, smärta och andra problem. Jag klarade inte av skolan. Jag grät då jag vaknade, jag grät under dagarna, jag grät mig till sömns!

Kommer så väl ihåg dagarna innan farfars bortgång, det är sådana dagar som aldrig kommer försvinna från mitt huvud.
20 mars 2009
Passade farfar idag tillsammans med pappa och Wera. Drog upp till märsta direkt efter skolans slut. Slutade halv 12 om jag minns rätt..
Satt ute med Wera och kollade på medan pappa tvättade bilarna och jag satt även och fotograferade.

Farfar bad oss säga att han ätit jätte mycket för att ingen skulle bli ledsen och orolig.
Det kändes som att han var sjuk, med typ feber och en rejäl förkyldning - men så var verkligen inte fallet. Han har fått cancer, lungcancer! Han äter mediciner, stoppmedicin sedan några dagar tillbaka men jag har inte sett någon bättre förändring utan istället en mycket sämre.

Min farfar är så annorlunda. Han sover så mycket. Han orkar knappt prata. Det är inge mer bus och liv i honom. Tvn har stått avstängd i flera dagar. Man märker så väl att det inte är något som står rätt till.

24 mars 2009
Åkte med hela familjen upp till märsta eftersom pappa, hans bror och farmor skulle prata om hur de skulle göra ifall farfar dog. Dagarna var räknade.

Vi satt i vardagsrummet vid deras matbord allihopa medan farfar låg i sängen och sov. Jag grät!
Efter en lång stunds prat orkade jag inte mer. Jag kände hur tårarna började rinna och jag ville bara iväg, jag ville inte visa att jag var ledsen, speciellt inte för farfar så jag tog på mig skorna och sprang iväg med tårarna rinnandes ner för mina kalla kinder.
Jag sprang tills benen började värka så jag tog en paus i skogen neranför där jag satt och tänkte på hur livet skulle bli utan min älskade farfar. När jag väl satt där och funderade kom pappa och då kom jag på att jag måste ha smällt igen ytterdörren och kanske väckt farfar.

Pappa tog tag i mig och vi gick tillsammans upp till huset där resten var.
Farfar kunde inte gå på toaletten själv utan han behövde hjälp upp ur sängen och även att någon höll i honom på toan - han var som gelé eller som en säck potatis i bildligt språk.

25 mars 2009
Farmor hade ringt pappa strax innan han skulle iväg till sin snickarkurs han höll för några vuxna människor inne i stan och sagt att timmarna var räknade och att farfar snart inte skulle finnas kvar.
Innan pappa åkte gick vi ut med Wera i skogen och pratade. Jag tyckte det var hemskt allt detta men även att det här kanske var det bästa för farfars skull, så att han inte behövde lida mer.

Pappa åkte iväg, var borta flera timmar och kom hem strax efter midnatt. Då hade han sagt hejdå till farfar!
Farfar hade somnat in lugnt med endel tunga och djupa andetag men det hade ändå gått fort.
Han hade väntat på att hans familj skulle samlats innan han tog farväl av livet.

Jag minns hur jag grät då pappa berättade att farfar var borta. Jag orkade knappt ta hand om mig utan jag blev som handikappad. Skolan sket sig, hade matteprov dagen efter men jag hade ingen ork till att göra det. Var tvungen att berätta för alla i min närhet om vad som hänt även för min mattelärare. Jag grät hela den dagen och verkligen inget kunde göra mig glad igen.

Men sorgen och det stora hålet i hjärtat avtog så småningom, nu finns mest minnerna kvar. Visst det händer ibland att tårarna kommer tillbaka och då är det inte en eller två blöta sträck utan det är flera miljoner som kommer på en och samma gång.

Jag saknar min farfar, jag saknar allt man gjorde som liten tillsammans med honom. Jag saknar hela alltet.
Att åka upp till märsta nu efter över ett år sedan farfars död är inte alls lika jobbigt som det var i början, då var allt fel och det kändes som att man inte visste vart man var. Då grät man! Nu kan jag skratta och vara glad igen, och veta att han alltid finns där ute någonstans, han följer varenda litet steg man tar och det är jag glad över.
Han är min fina underbara farfar, var han än befinner sig! Jag älskar dig

» Vädret = varför har gud skapat det dåliga vädret? varför ens tänkt den tanken?
» Mitt utseende = är verkligen inte nöjd
» Mitt hår = slitet och börjar kännas gult igen. Fuck it!
» Killar = killar som tror dom är snyggast i världen bara stör mig och sånna som inte fattar att en
tjej redan kan vara i ett fucking förhållande!
» Skolan börjar igen = VARFÖR? låt mig ha lov mer och inte bara i 20 dagar till. Vill inte tillbaka!
» Mens = varför måste man drabbas av den en gång i månaden? bajsbajsbajs!
» Bloggar = varför så sjukt dålig uppdatering på storbloggarna då man vill ha något att läsa?

Ohnoooo, imorgon är det jobbet igen och jag är troligtvis tvungen att träffa sliskiga äckel gubben i disken igen som jag verkligen avskyr numera... jag vill inte men jag måste! :(

Nåväl jobbar bara 4 timmar så det kommer gå fort, 18-22 :) och sedan får jag träffa älsklingen om han nu hade lust att komma hit och om han ens orkar ta den tiden... vi får se.
Men snart ska jag sova så att jag orkar ta mig ut imorgon för idag har jag endast legat i soffan och varvat mellan tv och datan eftersom det varit skitväder ute exakt hela dagen....

Aja puss på er

Filmen var toppen! Kollade "18 year old virgin" Rekomenderar den verkligen till alla!
Dock blev jag så ledsen då Katie (huvudpersonen) inte fattade att Spencer (hennes dolda barndomskärlek) älskade henne. Kärlek är svårt och det vet jag!

Dock vet jag att man måste ha motgångar i sitt förhållande för att det ska bli bra. Liksom man måste bråka för att förstå vad det är man gör och ett bråk gör att man förstår hur mycket man älskar sin partner.
Jag och min baby har verkligen inte haft det lätt i vårat förhållande förrän nu efter ett år. Det är kul att tiden kan göra två personer, två individer helt förälskade. Även fast vi bråkar kommer vi alltid tillbaka tillvarandra, och det är skönt! Och det som känns så speciellt med Alexander vid min sida är att han alltid bryr sig. Som i fredags på jobbet då diskaren var snuskig och kysste mig helt ovarnat skickade jag ett sms och var jätte ledsen - han kom direkt till mig trots att han bara hade 4 min på sig till bussen. Han kom och stöttade mig, kysste mig, höll om mig! Det värmde.
Jag är så överlycklig över att jag har honom, för han är mitt ljus, solsken och leende. Finare pojkvän finns inte!!!!

Så motgångar kan leda till något gott!

» Jag bara älskar min pojkvän «


men nu ska jag kolla film @voddler så nattis på er

ojeavlar, min statistik har gått upp. Mamma jag är rädd!
hehehehehehe

Skit väder ute och jag är sjukt deprimerad + fetaste svullna ögat som är illrött :)
...

Nåväl, det jag hade tänkt säga var iaf detta

► play the moment
▌▌ pause the memories
■ stop the heartbreak
◄◄ rewind the happiness