annamatildas

Låg i sängen och tänkte samtidigt som jag kollade på Lyxfällan.
Jag har insett att jag har gjort en stor förändring i mitt tänkande. Förut vågade jag inte säga nej, idag säger jag nej till folk allt oftare av den enkla anledningen att jag inte vill. Jag säger inte heller nej tillsammans till en andledning om varför utan det är bara ett klart nej.
Likadant, jag har börjat släppa Alex från minnet. Jag är inte lika besatt av att ses längre, jag saknar knappt. Visst, jag har all lust i världen att träffa honom men det är inte alls lika mycket som det var förut då jag till och med kunde börja gråta. Nej jag känner mig mycket mer stabil nu, jag tror faktiskt till och med att jag hittat mig själv. Dock måste jag jobba på mina ruskiga humörsvängningar.

Sitter just nu och kollar ut genom fönstret, det är rosa himmel och lyssnar på musik.
Bokat in Alex imorgon, men vet inte om jag egentligen vill - jo jag vill träffa honom, men jag har ingen lust att bara ligga i hans säng hela dagen. Jag menar, då kan jag lika gärna sitta och plugga teori, right?
Prov om mindre än 2 veckor så stressen och prestationsångesten kryper sakta upp i skinnet, eller rättare sagt snabbt!!!
Aja, kan vara bra att komma ifrån boken. Nästa vecka ska jag försöka att iaf en dag komma till körskolan och göra ett/flera tester där! STRESS!

Ikväll är det box med pappa som gäller så det ska bli kul. Tog ett morgonpass med Elin i morse så har tömt lite krafter genom att böja på magen, ryggen och axlarna - alltid kul! Hoppas på ett stort resultat om några veckor!

Sitter iaf helt ensam vid köksbordet utan att ha någon att prata med då alla är iväg på äventyr!