annamatildas

Jag som mådde så jävla bra!
sedan fick jag höra ett och annat och nu slutar inte tårarna rinna.
Orkar inte se fram emot studenten då allt ändå verkar skita sig,
känner mig inte alls peppad.

Finns inte mycket kvar av denna söta och glada anna tyvärr, för hon orkar inte le mot solen och ta dagen med en nypa salt.
Just nu vill jag bara gräva ner mig, gå i ide, ja vad som helst och inte vakna på ett tag.
Tänk hur skönt man skulle ha, en mörk håla med ett varmt duntäcke och fluffig kudde och inte behöva gå upp på några dagar/veckor/månader/år.
Orkar inte mer. Orkar inte ta hjälp heller. Vill inte prata med någon proffissionell heller, för det hjälper inte.

Baby fly away