annamatildas

Jag vet inte vad jag ska tro längre, allt du säger känns bara som en lögn.
Och inga vita lögner här inte, utan dom är så falska att hela du svartnar!
Jag vet inte ens om jag kan lita på att du älskar mig
eller om vi kommer ses. Eller ens om du vill träffa mig.

Du har ljugit så ofta att jag inte ens minns när du sist var ärlig mot mig.
Kanske lika bra om det inte är du och jag längre?
För jag måste kunna lita på min pojkvän och vara säker på att han är ärlig, vilket du tydligt visat att du inte är!

Jag trodde helt ärligt att du var min pojkvän som aldrig skulle ljuga.
Men jag är så jävla blåögd och har lätt för att läsa mellan raderna och inte bry mig.
Nu brydde jag mig, jag har bett dig att inte ljuga MINST 3 gånger och du har lovat att aldrig göra det igen, men ändå...

Kanske dags att avsluta detta långa kapitel här och börja på ett nytt?