Dag 7 - Min bästa vän
Dag 1 - Presentera mig själv.
Dag 2 - Min största kärlek.
Dag 3 - Mina föräldrar.
Dag 4 - Det här åt jag idag.
Dag 5 - Vad är kärlek.
Dag 6 - Min dag.
Dag 7 – Min bästa vän.
Jag har två bästa vänner, två helt olika individer. En av dessa är död men som var min allra bästa vän som liten och den andra är inte ens en människa. Jag skulle vilja skriva om båda filurer, för det är dessa två som fått mig att må så bra!
Min 7 åriga hund Min 75åriga farfar i himlen
Men varför är just dessa två filurer mina bästa vänner?
Jo, det ska jag berätta för er. Jag börjar med hunden.
När jag gick i årskurs 5 på breddenskolan skaffade vi hund, det var året 2004.
En höstdag cyklade jag omkull med min nya, dumma cykel och bröt armen. Jag och mamma åkte till akutmottagningen på karolinska/astrid lindgrens, kommer inte riktigt ihåg. Jag skulle gå i mitella i två veckors tid. Dagarna därefter gick jag till skolan men hade så ont, fick knappt på mig jackan och kunde inte arbeta pga all smärta så jag gick hemma tillsammans med pappa och Wera.
Trots att jag hade så fruktansvärt ont kändes allt mycket bättre av att vara hemma tillsammans med den lilla, tjocka hunden som gärna låg och sov i ens famn.
Under denna läkperiod kom jag väldigt nära denna lilla hund, som var så varm om magen och aldrig gjorde en fluga förnärmad.
Åren har gått väldigt fort, jag har mått dåligt väldigt ofta och det är just då denna lilla filur hjälpt mig på traven, hon har kommoit, pussat på en, legat i ens knä. Hon har helt enkelt varit väldigt social och trygg. Därför är hon min bästa vän, för att hon alltid funnits där och stöttat!
Ang min farfar, varför han är min bästa vän har jag skrivit förut så jag tänker vara tråkigt och upprepa samma text här igen:
Farfar var min riddare i nöden.
Han skyddade mig alltid mot det onda.
Han skyddade mig mot mina tårar.
Han skyddade mig mot ljug och falskheter.
Han var den bästa som fanns.
Ville jag leka, ställde han upp.
Ville jag sova, läste han saga så jag somnade.
Ville jag skratta, skrattade han med mig.
Ville jag busa, busade han med och åt mig.
Kommer ihåg då jag var jätte liten och att vi satt i sandlådan hos honom,
han byggde solskydd av en piskställning och pressening för att jag inte skulle bränna mig.
Kommer ihåg att jag lekte att jag hade mataffär och även en restaurang.
Allt jag bakade, fixade och sålde åt han av. Han betalade med stenar som han hittade i rabatterna.
Jag minns hur han hjälpte mig hitta saker att göra mat av, hur han hämtade vatten stup i kvarten så att jag skulle kunna göra min soppa. Han fanns alltid där, han gjorde mig till det lyckligaste barnbarnet.
Jag kommer ihåg hur mycket jag avskydde att åka upp dit och spela luffarschack med honom.
Men jag minns hur mycket jag älskade att vinna fast han skrev "Sune" som vinnare och hur jag skrattade bort det.
Jag förstår inte varför jag hatade det för nu när han är borta saknar jag det spelet som bara den.
Jag gillar inte alls att åka upp till Märsta och se hur farmor förstört ditt sovrum med sina sysaker, jag hatar hur allt skänktes bort till olika ställen , såsom dina modelltåg som jag och Elin lekte med, dom kunde väl fått vara kvar som ett minne av att du alltid finns där?!
Jag skulle kommit och hälsat på dig då jag visste hur sjuk du var, för att liksom spendera dina sista dagar tillsammans. Men jag trodde du skulle bli bra, kunna vara den farfar jag alltid avgudat.
Jag minns hur du kom och hämtade mig och Elin på skolan i din guld/beige/bruna BMW med röd förstahjälpen väska och massa kuddar i bilen, hur du alltid lyssnade på ditt dragspelsband i kassetuttaget och hur du trallade med i musiken. Kommer ihåg hur mycket du själv gillade att spela dragspel, hur du alltid spelade någon låt som handlade om Elin.
Jag älskade din sagoröst, den var så djup och hes/trött. Jag älskade hur du kollade på oss med dina snälla och lugna ögon!
Men du måste förstå hur jobbigt jag hade det efter din bortgång, jag grät mig till sömns, kom ihåg allt vi gjort tillsammans. Det sjuka är att det redan gått snart 2 år. Jag minns hur jag hatade att åka upp utan att du var där, jag hatade att gå in innanför eran dörr och inte höra att någon tv var på med sporten och att du kollade fram bakom hörnet!! Jag minns hur jag inte klarade matteprovet, att jag inte ens klarade av at göra det förrän efter 2-3 veckor. Mitt söta lilla jag försvann efter att du gick bort, och jag förvandlades till det hårda, bytte hårfärg för att inte visa hur ledsen jag var. Jag ändrade allt, började banta, var ofta instängd på mitt rum och slutade umgås med vänner - allt detta för att du inte fanns kvar.
Med dig var ALLT perfekt, men nu är allt värdelöst...
jag saknar dig mer och mer, känns som det var igår det här hände :'(
Dag 8 – Ett ögonblick.
Dag 9 – Min tro.
Dag 10 – Det här hade jag på mig idag.
Dag 11 – Mina syskon.
Dag 12 – I min handväska.
Dag 13 – Den här veckan.
Dag 14 – Vad hade jag på mig idag.
Dag 15 – Mina drömmar.
Dag 16 – Min första kyss.
Dag 17 – Mitt favoritminne.
Dag 18 – Min favoritfödelsedag.
Dag 19 – Detta ångrar jag.
Dag 20 – Den här månaden.
Dag 21 – Ett annat ögonblick.
Dag 22 – Det här upprör mig.
Dag 23 – Det här får mig att må bättre.
Dag 24 – Det här får mig att gråta.
Dag 25 – En första.
Dag 26 – Mina rädslor.
Dag 27 – Min favoritplats.
Dag 28 – Det här saknar jag.
Dag 29 – Mina ambitioner.
Dag 30 – Ett sista ögonblick.
Dag 2 - Min största kärlek.
Dag 3 - Mina föräldrar.
Dag 4 - Det här åt jag idag.
Dag 5 - Vad är kärlek.
Dag 6 - Min dag.
Dag 7 – Min bästa vän.
Jag har två bästa vänner, två helt olika individer. En av dessa är död men som var min allra bästa vän som liten och den andra är inte ens en människa. Jag skulle vilja skriva om båda filurer, för det är dessa två som fått mig att må så bra!
Min 7 åriga hund Min 75åriga farfar i himlen
Men varför är just dessa två filurer mina bästa vänner?
Jo, det ska jag berätta för er. Jag börjar med hunden.
När jag gick i årskurs 5 på breddenskolan skaffade vi hund, det var året 2004.
En höstdag cyklade jag omkull med min nya, dumma cykel och bröt armen. Jag och mamma åkte till akutmottagningen på karolinska/astrid lindgrens, kommer inte riktigt ihåg. Jag skulle gå i mitella i två veckors tid. Dagarna därefter gick jag till skolan men hade så ont, fick knappt på mig jackan och kunde inte arbeta pga all smärta så jag gick hemma tillsammans med pappa och Wera.
Trots att jag hade så fruktansvärt ont kändes allt mycket bättre av att vara hemma tillsammans med den lilla, tjocka hunden som gärna låg och sov i ens famn.
Under denna läkperiod kom jag väldigt nära denna lilla hund, som var så varm om magen och aldrig gjorde en fluga förnärmad.
Åren har gått väldigt fort, jag har mått dåligt väldigt ofta och det är just då denna lilla filur hjälpt mig på traven, hon har kommoit, pussat på en, legat i ens knä. Hon har helt enkelt varit väldigt social och trygg. Därför är hon min bästa vän, för att hon alltid funnits där och stöttat!
Ang min farfar, varför han är min bästa vän har jag skrivit förut så jag tänker vara tråkigt och upprepa samma text här igen:
Farfar var min riddare i nöden.
Han skyddade mig alltid mot det onda.
Han skyddade mig mot mina tårar.
Han skyddade mig mot ljug och falskheter.
Han var den bästa som fanns.
Ville jag leka, ställde han upp.
Ville jag sova, läste han saga så jag somnade.
Ville jag skratta, skrattade han med mig.
Ville jag busa, busade han med och åt mig.
Kommer ihåg då jag var jätte liten och att vi satt i sandlådan hos honom,
han byggde solskydd av en piskställning och pressening för att jag inte skulle bränna mig.
Kommer ihåg att jag lekte att jag hade mataffär och även en restaurang.
Allt jag bakade, fixade och sålde åt han av. Han betalade med stenar som han hittade i rabatterna.
Jag minns hur han hjälpte mig hitta saker att göra mat av, hur han hämtade vatten stup i kvarten så att jag skulle kunna göra min soppa. Han fanns alltid där, han gjorde mig till det lyckligaste barnbarnet.
Jag kommer ihåg hur mycket jag avskydde att åka upp dit och spela luffarschack med honom.
Men jag minns hur mycket jag älskade att vinna fast han skrev "Sune" som vinnare och hur jag skrattade bort det.
Jag förstår inte varför jag hatade det för nu när han är borta saknar jag det spelet som bara den.
Jag gillar inte alls att åka upp till Märsta och se hur farmor förstört ditt sovrum med sina sysaker, jag hatar hur allt skänktes bort till olika ställen , såsom dina modelltåg som jag och Elin lekte med, dom kunde väl fått vara kvar som ett minne av att du alltid finns där?!
Jag skulle kommit och hälsat på dig då jag visste hur sjuk du var, för att liksom spendera dina sista dagar tillsammans. Men jag trodde du skulle bli bra, kunna vara den farfar jag alltid avgudat.
Jag minns hur du kom och hämtade mig och Elin på skolan i din guld/beige/bruna BMW med röd förstahjälpen väska och massa kuddar i bilen, hur du alltid lyssnade på ditt dragspelsband i kassetuttaget och hur du trallade med i musiken. Kommer ihåg hur mycket du själv gillade att spela dragspel, hur du alltid spelade någon låt som handlade om Elin.
Jag älskade din sagoröst, den var så djup och hes/trött. Jag älskade hur du kollade på oss med dina snälla och lugna ögon!
Men du måste förstå hur jobbigt jag hade det efter din bortgång, jag grät mig till sömns, kom ihåg allt vi gjort tillsammans. Det sjuka är att det redan gått snart 2 år. Jag minns hur jag hatade att åka upp utan att du var där, jag hatade att gå in innanför eran dörr och inte höra att någon tv var på med sporten och att du kollade fram bakom hörnet!! Jag minns hur jag inte klarade matteprovet, att jag inte ens klarade av at göra det förrän efter 2-3 veckor. Mitt söta lilla jag försvann efter att du gick bort, och jag förvandlades till det hårda, bytte hårfärg för att inte visa hur ledsen jag var. Jag ändrade allt, började banta, var ofta instängd på mitt rum och slutade umgås med vänner - allt detta för att du inte fanns kvar.
Med dig var ALLT perfekt, men nu är allt värdelöst...
jag saknar dig mer och mer, känns som det var igår det här hände :'(
Dag 8 – Ett ögonblick.
Dag 9 – Min tro.
Dag 10 – Det här hade jag på mig idag.
Dag 11 – Mina syskon.
Dag 12 – I min handväska.
Dag 13 – Den här veckan.
Dag 14 – Vad hade jag på mig idag.
Dag 15 – Mina drömmar.
Dag 16 – Min första kyss.
Dag 17 – Mitt favoritminne.
Dag 18 – Min favoritfödelsedag.
Dag 19 – Detta ångrar jag.
Dag 20 – Den här månaden.
Dag 21 – Ett annat ögonblick.
Dag 22 – Det här upprör mig.
Dag 23 – Det här får mig att må bättre.
Dag 24 – Det här får mig att gråta.
Dag 25 – En första.
Dag 26 – Mina rädslor.
Dag 27 – Min favoritplats.
Dag 28 – Det här saknar jag.
Dag 29 – Mina ambitioner.
Dag 30 – Ett sista ögonblick.
Kommentarer
Trackback
