överkörd

Jag vet inte var jag ska börja eller ens vart jag ska sluta!
Allt känns så hopplöst, vet inte vad som kan få mig att le igen.
Att lämna personen som betydde allra mest för mig är fan komplicerat.
2 år, 2 månader och 20 dagar hann gå innan allt blev grått och trist och nu ligger jag här, helt ensam i min säng. Kollar på gamla bilder, då man var glad, på oss två! På bilderna från Öland, då allt hade en mening, där allt var perfekt.
Men allt det goda har väl ett slut som vanligt, och vårat slut var nu.
Jag önskar att jag vaknat upp och inte känt mig så förtvivlad, att jag sluppit dessa tårar för att veta att allt är under kontroll, att allt kommer bli bra till slut. Men nej, allt är slut. Alla känslor ska få rinna av, all energi ska läggas på annat, all kraft ska jag spara. Hur det ska bli i framtiden är en jävligt bra fråga, men en dag blir det nog som man tänkt sig - det kommer bara ta ett tag!

Jag älskar dig

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0