jag försökte i alla fall
"men bra att du blir irriterad bara för att jag vill ägna tid med dig
förlåt så jävla mycket
jag ska aldrig mer be dig höra av dig till mig
du ska få din jävla tid utan mig
du ska inte ens behöva känna att jag existerar
jag kan vara din "vän med förmåner" om det skulle kännas bättre"
jag vet inte vad det är med mig längre
jag känner mig så sårad och sänkt
jag orkar faktiskt inte ens prata med han jag tyckte om.
Jag orkar inte se mig i spegeln,
jag orkar inte se tårarna rinna ner för min kind
Jag orkar inte hoppas på att allt kommer bli bra, vi har försökt allt för länge.
Jag ser bara ett slut, ett sätt att få stopp på allt jobbiga och dåliga.
Ringer inga fler klockor om kärlek längre
blickar jag tillbaka ser jag bara öland och hur glad jag var där
Nu är allt långt ifrån bra och jag är inte glad. Sjuk är jag dessutom.
Vill inte handskas med verkligheten, orkar inte mer.
Det enda jag får tillbaka är hat.
Men ensak har jag lärt mig, man ska inte leva tillsammans med någon,
inte ta någon förgivet inte ens säga att man tycker om personen.
Det skapar bara konflikter, tårar och svek.
Hoppas jag nån gång igen får känna frid och slippa bråk och hat
min kropp orkar inte detta längre, jag är förstörd inuti och utanpå
Jag försökte få allt bra igen, ändrade mig tusen gånger om
försökte komma på idéer som skulle få oss tajta igen.
Meningslöst. Själv klarar man inte att hela två personer.
jag vet inte vad det är med mig längre
jag känner mig så sårad och sänkt
jag orkar faktiskt inte ens prata med han jag tyckte om.
Jag orkar inte se mig i spegeln,
jag orkar inte se tårarna rinna ner för min kind
Jag orkar inte hoppas på att allt kommer bli bra, vi har försökt allt för länge.
Jag ser bara ett slut, ett sätt att få stopp på allt jobbiga och dåliga.
Ringer inga fler klockor om kärlek längre
blickar jag tillbaka ser jag bara öland och hur glad jag var där
Nu är allt långt ifrån bra och jag är inte glad. Sjuk är jag dessutom.
Vill inte handskas med verkligheten, orkar inte mer.
Det enda jag får tillbaka är hat.
Men ensak har jag lärt mig, man ska inte leva tillsammans med någon,
inte ta någon förgivet inte ens säga att man tycker om personen.
Det skapar bara konflikter, tårar och svek.
Hoppas jag nån gång igen får känna frid och slippa bråk och hat
min kropp orkar inte detta längre, jag är förstörd inuti och utanpå
Jag försökte få allt bra igen, ändrade mig tusen gånger om
försökte komma på idéer som skulle få oss tajta igen.
Meningslöst. Själv klarar man inte att hela två personer.
Kommentarer
Trackback
