annamatildas

Ett år sedan det inträffade.
Ett år sedan ditt sista andetag togs.
Ett år sedan du lämnade oss.
Ett år sedan jag förlorade min fina farfar
- Det är förjävligt att något sånthär kan hända.
Att behöva bli lämnad av den personen som alltid funnits där, tagit hand om en, tröstat en. Att han man älskade mest var tvungen att ta sitt pick och pack och resa upp till Gudsrike (om det nu finns)
Att aldrig mer få träffa personen. Det gör så ont i mig, så fruktansvärt ont.

Var upp till graven i Märsta efter skolans slut tillsammans med farmor och pappa, tände ljus och tänkte lite.
Skönt att allting börjat lugna sig trots att det fortfarande känns.
Det känns som att det var igår det hände, trots att det alltså redan gått ett år sedan detta tragiska inträffade.
Jag minns det som igår, det är det som är det hemska.
Jag saknar dig Farfar, du var så mycket. Tack för att du alltid fanns där. Tack för att du alltid brydde dig. Tack för att just jag fick träffa dig! Jag älskar dig och tänker på dig varje dag.
Du kommer alltid finnas i mitt hjärta, och det är dig jag tänker på då jag har det jobbigt eller måste fatta ett beslut.
Du är så mycket, så fruktansvärt mycket!!

Vila i frid ni två. Sture farfar Björklund & Victor