annamatildas

Det här var nog det svåraste valet att ta i hela mitt liv.
Jag har blivit sårad, förstörd och även fått ett totalkrossat hjärta av den personen som jag älskade allra mest.
Igår träffade jag honom igen efter cirka en vecka, konstigt återseénde men det kändes på något sätt bra. Vi pratade igenom en heldel saker och jag gav honom saker att tänka på. Vi kom fram till att låta förhållandet fortsätta bara han tänkte på mina krav och hade han några problem skulle han ta det med någon psykolog.
Han gick med på mina krav, så nu ger vi det en vecka - har inget förändrats så är detta förhållande totalt meningslöst tyvärr... Men man kan alltid hoppas på det bästa


Gårdagen var så fin, äntligen träffade man vännerna - vänner som verkligen tröstat, torkat bort mina tårar och även försökt få mig glad. Det är just sådana personer som sätter ens morgondag, det är såna personer man ska vara rädd om!
Patrick, Ida och Markus - ni är dom finaste för mig, det har betytt så oändligt mycket att ni funnits här vid min sida!
However så kommer baby snart hit, då kan vi prata igenom det hela i lugn och ro, det blev så stressigt igår då jag skulle hem tjugo i tolv...

Syster fyller btw 20 idag så det blir till att gratta henne.
Puss på henne och er <3