annamatildas

Det känns som att mitt liv är påväg åt rätt håll nu,
allt börjar bli normalt och bra igen.
Jullov nu och känner äntligen att jag kan koppla av igen, på riktigt.
Känns verkligen som att allt mellan mig och alex är löst,
har börjat se det fina i honom igen.
Jag tror vi lyckas, men om inte får vi välja en annan väg att gå.
Men det blir ett senare uppdrag isåfall.

Just nu ligger jag i sängen tillsammans med min lilla bebis, Wera.
Hon med opererad mage, under en filt, bredvid mitt ben och sover.
Äntligen har jag insett att hon verkligen är allt för mig. Då hon kom hem från
veterinären grät jag floder av lycka, att allt hade gått bra och att tumören inte hann utveckla sig.
Jag är så glad att hon är min lilla tjej, utan henne skulle det inte vara så mycket att leva för.
Hon är nog den gladaste och trevligaste hunden jag träffat i hela mitt liv.