three important words
Tjabaaaa, vi löste det!
Det är ett+ett nu. Det är vi igen.
Tillsammans och starkare än någonsin.
Tårarna hjälpte.
Jag skrev som jag kände och det var det bästa jag kunde göra.
Hoppas bara inte att jag tvingade tillbaka dig.
Nåväl, det är vi.
Jag ska inte tjata mer.
Jag fick tillbaka han jag älskar.
Alexander finaste Nilsson.
Jag älskar dig <3
Det är ett+ett nu. Det är vi igen.
Tillsammans och starkare än någonsin.
Tårarna hjälpte.
Jag skrev som jag kände och det var det bästa jag kunde göra.
Hoppas bara inte att jag tvingade tillbaka dig.
Nåväl, det är vi.
Jag ska inte tjata mer.
Jag fick tillbaka han jag älskar.
Alexander finaste Nilsson.
Jag älskar dig <3
ETT LIV I TÅRAR
Vem fan har kommit på att tårar ska rinna? Vem fan har kommit på att ögonen ska svullna? Vem fan har kommit på att man inte ska få sig en blund då något tråkigt hänt?
Detta är just vad jag drabbats av. Jag har världens påsar under ögonen, känner mig oälskad och vill bara spola tillbaka tiden och rätta till alla mina fel och snesteg. Jag kan inte bara vara din vän, för jag är absolut inte bra på det. Jag trodde det skulle vara vi föralltid för det var det du sa. Och nu efter detta så är alla tillbaka, folk försöker ragga, inser inte att det är dig jag vill ha. VAD FAN ÄR PROBLEMET? Jag förlorade dig IGÅR men inte fan har människorna runt omkring någon sympati och tröstar mig utan istället säger dom saker som jag vill men som jag aldrig ens sagt!
Att leva ett liv med tårar är inte kul. Jag vill vara glad, ha allt som normalt. Jag vill kyssa dina läppar, hålla om dig, dra genom ditt långa hår mycket hellre än att ligga i en säng, med datorn på magen, hela tiden vara orolig för att du ska ändra relationsstatus och gråta. Jag vill inte gråta. Jag vill bara vara din!!!!
Är det såhär det ska vara?
Detta är just vad jag drabbats av. Jag har världens påsar under ögonen, känner mig oälskad och vill bara spola tillbaka tiden och rätta till alla mina fel och snesteg. Jag kan inte bara vara din vän, för jag är absolut inte bra på det. Jag trodde det skulle vara vi föralltid för det var det du sa. Och nu efter detta så är alla tillbaka, folk försöker ragga, inser inte att det är dig jag vill ha. VAD FAN ÄR PROBLEMET? Jag förlorade dig IGÅR men inte fan har människorna runt omkring någon sympati och tröstar mig utan istället säger dom saker som jag vill men som jag aldrig ens sagt!
Att leva ett liv med tårar är inte kul. Jag vill vara glad, ha allt som normalt. Jag vill kyssa dina läppar, hålla om dig, dra genom ditt långa hår mycket hellre än att ligga i en säng, med datorn på magen, hela tiden vara orolig för att du ska ändra relationsstatus och gråta. Jag vill inte gråta. Jag vill bara vara din!!!!
Är det såhär det ska vara?
jag♥dig
jag älskar varje sekund med dig
älskar att få godnattpussar av dig innan vi somnar
älskar att ligga i din säng och kolla film
älskar att vakna med dig runt mig på natten
älskar att dela min tid med dig
älskar att se dig komma in genom dörren och hälsa på wera
älskar att se dig le
älskar att vara älskad av dig
älskar att veta att det alltid finns någon som ställer upp
älskar att vara lycklig,
älskar att vara din flickvän
Jag älskar dig Alexander Johan Nilsson, utan dig är jag inte densamma
älskar att få godnattpussar av dig innan vi somnar
älskar att ligga i din säng och kolla film
älskar att vakna med dig runt mig på natten
älskar att dela min tid med dig
älskar att se dig komma in genom dörren och hälsa på wera
älskar att se dig le
älskar att vara älskad av dig
älskar att veta att det alltid finns någon som ställer upp
älskar att vara lycklig,
älskar att vara din flickvän
Jag älskar dig Alexander Johan Nilsson, utan dig är jag inte densamma
ett löfte är inte till för att brytas
Jag önskar du förstod hur det kändes att gång på gång bli lämnad i sticket.
Jag önskar att du förstod hur det kändes nu när löftet om att ses brast.
Jag önskar du förstod hur mycket du krossade mig...
Hade varit kul om du någongång kunde bry dig om din flickvän då du lovat henne att vara med.
Att plötsligt på morgonen säga att du inte kommer för du känner dig seg och har skit ont i nacken och senare på eftermiddagen då dina vänner sagt att de ska ut mår du genast mycket bättre. Hur tror du det kändes för mig?
Jag känner mig så jävla sårad, lämnad i sticket och allt. Hade du älskat mig som jag älskat dig hade du inte gjort såhär mot mig. Då hade du inte valt vännerna före din flickvän som du dessutom lovat att vara med. Då hade du valt hon du är kär i. Men nej, istället blir du sur och säger åt mig att du är med mig imorgon... Jag åker fucking iväg i övermorgon. Betyder inte det något?
- Nej du tjatar bara om att vi träffats jätte ofta och att du knappt träffat marvin. Men är det mitt problem? NEJ, det är han som varit bortrest på egen vilja, jag tvingade inte iväg honom för att få mer tid till dig.
Det enda som stör mig är att du engång i tiden lovade att du skulle vara med mig. Med mig och inte med dina vänner.
Men nu får jag ligga instängd på mitt rum och gråta eftersom du sårade mig så jävla mycket.
Jag hoppas du läser detta och fattar vad du sårat mig, igen. två gånger på en veckas tid för exakt samma sak!
Ser du ingen anledning till att vara med mig, utan att du väljer vännerna framför mig behöver vi inte ens vara tillsammans!
Nu får du en möjlighet, antingen älskar du mig och är med mig då du lovat eller så är du med dina vänner och aldrig mer lovar mig något. Okej, deal?
Edit: Nu känns det bättre. Så det här inlägget är ett skräp inlägg men det får ändå ligga kvar
Jag önskar att du förstod hur det kändes nu när löftet om att ses brast.
Jag önskar du förstod hur mycket du krossade mig...
Hade varit kul om du någongång kunde bry dig om din flickvän då du lovat henne att vara med.
Att plötsligt på morgonen säga att du inte kommer för du känner dig seg och har skit ont i nacken och senare på eftermiddagen då dina vänner sagt att de ska ut mår du genast mycket bättre. Hur tror du det kändes för mig?
Jag känner mig så jävla sårad, lämnad i sticket och allt. Hade du älskat mig som jag älskat dig hade du inte gjort såhär mot mig. Då hade du inte valt vännerna före din flickvän som du dessutom lovat att vara med. Då hade du valt hon du är kär i. Men nej, istället blir du sur och säger åt mig att du är med mig imorgon... Jag åker fucking iväg i övermorgon. Betyder inte det något?
- Nej du tjatar bara om att vi träffats jätte ofta och att du knappt träffat marvin. Men är det mitt problem? NEJ, det är han som varit bortrest på egen vilja, jag tvingade inte iväg honom för att få mer tid till dig.
Det enda som stör mig är att du engång i tiden lovade att du skulle vara med mig. Med mig och inte med dina vänner.
Men nu får jag ligga instängd på mitt rum och gråta eftersom du sårade mig så jävla mycket.
Jag hoppas du läser detta och fattar vad du sårat mig, igen. två gånger på en veckas tid för exakt samma sak!
Ser du ingen anledning till att vara med mig, utan att du väljer vännerna framför mig behöver vi inte ens vara tillsammans!
Nu får du en möjlighet, antingen älskar du mig och är med mig då du lovat eller så är du med dina vänner och aldrig mer lovar mig något. Okej, deal?
Edit: Nu känns det bättre. Så det här inlägget är ett skräp inlägg men det får ändå ligga kvar
tråkigt
tjaba, allt bra med er därute i världen?
själv är det väl okej, dock sitter jag hemma hos min pojkvän och har relativt tråkigt då han och hans kompisar lanar. Som tur är tog jag med mig min dator så jag har också något att roa mig med. Tur i oturen typ.
Aja ska väl hem imorgon och låta nördana fortsätta själva för ja, här kan jag inte vara för länge hehe.
Så vad har ni alla gjort idag? Hittat på något trevligt?
själv är det väl okej, dock sitter jag hemma hos min pojkvän och har relativt tråkigt då han och hans kompisar lanar. Som tur är tog jag med mig min dator så jag har också något att roa mig med. Tur i oturen typ.
Aja ska väl hem imorgon och låta nördana fortsätta själva för ja, här kan jag inte vara för länge hehe.
Så vad har ni alla gjort idag? Hittat på något trevligt?
25 mars 2009
det är ett datum jag aldrig kommer glömma. Det var då min älskade ängel, vän, farfar packade sina väskor och reste upp till himlen.
Tiden har gått så fruktansvärt fort sen dess och i början trodde jag inte ens att en dag skulle gå utan tårar och smärta. Men jag klarade det, jag fixade det, jag grejade det - dock med tårar, smärta och andra problem. Jag klarade inte av skolan. Jag grät då jag vaknade, jag grät under dagarna, jag grät mig till sömns!
Kommer så väl ihåg dagarna innan farfars bortgång, det är sådana dagar som aldrig kommer försvinna från mitt huvud.
20 mars 2009
Passade farfar idag tillsammans med pappa och Wera. Drog upp till märsta direkt efter skolans slut. Slutade halv 12 om jag minns rätt..
Satt ute med Wera och kollade på medan pappa tvättade bilarna och jag satt även och fotograferade.
Farfar bad oss säga att han ätit jätte mycket för att ingen skulle bli ledsen och orolig.
Det kändes som att han var sjuk, med typ feber och en rejäl förkyldning - men så var verkligen inte fallet. Han har fått cancer, lungcancer! Han äter mediciner, stoppmedicin sedan några dagar tillbaka men jag har inte sett någon bättre förändring utan istället en mycket sämre.
Min farfar är så annorlunda. Han sover så mycket. Han orkar knappt prata. Det är inge mer bus och liv i honom. Tvn har stått avstängd i flera dagar. Man märker så väl att det inte är något som står rätt till.
24 mars 2009
Åkte med hela familjen upp till märsta eftersom pappa, hans bror och farmor skulle prata om hur de skulle göra ifall farfar dog. Dagarna var räknade.
Vi satt i vardagsrummet vid deras matbord allihopa medan farfar låg i sängen och sov. Jag grät!
Efter en lång stunds prat orkade jag inte mer. Jag kände hur tårarna började rinna och jag ville bara iväg, jag ville inte visa att jag var ledsen, speciellt inte för farfar så jag tog på mig skorna och sprang iväg med tårarna rinnandes ner för mina kalla kinder.
Jag sprang tills benen började värka så jag tog en paus i skogen neranför där jag satt och tänkte på hur livet skulle bli utan min älskade farfar. När jag väl satt där och funderade kom pappa och då kom jag på att jag måste ha smällt igen ytterdörren och kanske väckt farfar.
Pappa tog tag i mig och vi gick tillsammans upp till huset där resten var.
Farfar kunde inte gå på toaletten själv utan han behövde hjälp upp ur sängen och även att någon höll i honom på toan - han var som gelé eller som en säck potatis i bildligt språk.
25 mars 2009
Farmor hade ringt pappa strax innan han skulle iväg till sin snickarkurs han höll för några vuxna människor inne i stan och sagt att timmarna var räknade och att farfar snart inte skulle finnas kvar.
Innan pappa åkte gick vi ut med Wera i skogen och pratade. Jag tyckte det var hemskt allt detta men även att det här kanske var det bästa för farfars skull, så att han inte behövde lida mer.
Pappa åkte iväg, var borta flera timmar och kom hem strax efter midnatt. Då hade han sagt hejdå till farfar!
Farfar hade somnat in lugnt med endel tunga och djupa andetag men det hade ändå gått fort.
Han hade väntat på att hans familj skulle samlats innan han tog farväl av livet.
Jag minns hur jag grät då pappa berättade att farfar var borta. Jag orkade knappt ta hand om mig utan jag blev som handikappad. Skolan sket sig, hade matteprov dagen efter men jag hade ingen ork till att göra det. Var tvungen att berätta för alla i min närhet om vad som hänt även för min mattelärare. Jag grät hela den dagen och verkligen inget kunde göra mig glad igen.
Men sorgen och det stora hålet i hjärtat avtog så småningom, nu finns mest minnerna kvar. Visst det händer ibland att tårarna kommer tillbaka och då är det inte en eller två blöta sträck utan det är flera miljoner som kommer på en och samma gång.
Jag saknar min farfar, jag saknar allt man gjorde som liten tillsammans med honom. Jag saknar hela alltet.
Att åka upp till märsta nu efter över ett år sedan farfars död är inte alls lika jobbigt som det var i början, då var allt fel och det kändes som att man inte visste vart man var. Då grät man! Nu kan jag skratta och vara glad igen, och veta att han alltid finns där ute någonstans, han följer varenda litet steg man tar och det är jag glad över.
Han är min fina underbara farfar, var han än befinner sig! Jag älskar dig
Tiden har gått så fruktansvärt fort sen dess och i början trodde jag inte ens att en dag skulle gå utan tårar och smärta. Men jag klarade det, jag fixade det, jag grejade det - dock med tårar, smärta och andra problem. Jag klarade inte av skolan. Jag grät då jag vaknade, jag grät under dagarna, jag grät mig till sömns!
Kommer så väl ihåg dagarna innan farfars bortgång, det är sådana dagar som aldrig kommer försvinna från mitt huvud.
20 mars 2009
Passade farfar idag tillsammans med pappa och Wera. Drog upp till märsta direkt efter skolans slut. Slutade halv 12 om jag minns rätt..
Satt ute med Wera och kollade på medan pappa tvättade bilarna och jag satt även och fotograferade.
Farfar bad oss säga att han ätit jätte mycket för att ingen skulle bli ledsen och orolig.
Det kändes som att han var sjuk, med typ feber och en rejäl förkyldning - men så var verkligen inte fallet. Han har fått cancer, lungcancer! Han äter mediciner, stoppmedicin sedan några dagar tillbaka men jag har inte sett någon bättre förändring utan istället en mycket sämre.
Min farfar är så annorlunda. Han sover så mycket. Han orkar knappt prata. Det är inge mer bus och liv i honom. Tvn har stått avstängd i flera dagar. Man märker så väl att det inte är något som står rätt till.
24 mars 2009
Åkte med hela familjen upp till märsta eftersom pappa, hans bror och farmor skulle prata om hur de skulle göra ifall farfar dog. Dagarna var räknade.
Vi satt i vardagsrummet vid deras matbord allihopa medan farfar låg i sängen och sov. Jag grät!
Efter en lång stunds prat orkade jag inte mer. Jag kände hur tårarna började rinna och jag ville bara iväg, jag ville inte visa att jag var ledsen, speciellt inte för farfar så jag tog på mig skorna och sprang iväg med tårarna rinnandes ner för mina kalla kinder.
Jag sprang tills benen började värka så jag tog en paus i skogen neranför där jag satt och tänkte på hur livet skulle bli utan min älskade farfar. När jag väl satt där och funderade kom pappa och då kom jag på att jag måste ha smällt igen ytterdörren och kanske väckt farfar.
Pappa tog tag i mig och vi gick tillsammans upp till huset där resten var.
Farfar kunde inte gå på toaletten själv utan han behövde hjälp upp ur sängen och även att någon höll i honom på toan - han var som gelé eller som en säck potatis i bildligt språk.
25 mars 2009
Farmor hade ringt pappa strax innan han skulle iväg till sin snickarkurs han höll för några vuxna människor inne i stan och sagt att timmarna var räknade och att farfar snart inte skulle finnas kvar.
Innan pappa åkte gick vi ut med Wera i skogen och pratade. Jag tyckte det var hemskt allt detta men även att det här kanske var det bästa för farfars skull, så att han inte behövde lida mer.
Pappa åkte iväg, var borta flera timmar och kom hem strax efter midnatt. Då hade han sagt hejdå till farfar!
Farfar hade somnat in lugnt med endel tunga och djupa andetag men det hade ändå gått fort.
Han hade väntat på att hans familj skulle samlats innan han tog farväl av livet.
Jag minns hur jag grät då pappa berättade att farfar var borta. Jag orkade knappt ta hand om mig utan jag blev som handikappad. Skolan sket sig, hade matteprov dagen efter men jag hade ingen ork till att göra det. Var tvungen att berätta för alla i min närhet om vad som hänt även för min mattelärare. Jag grät hela den dagen och verkligen inget kunde göra mig glad igen.
Men sorgen och det stora hålet i hjärtat avtog så småningom, nu finns mest minnerna kvar. Visst det händer ibland att tårarna kommer tillbaka och då är det inte en eller två blöta sträck utan det är flera miljoner som kommer på en och samma gång.
Jag saknar min farfar, jag saknar allt man gjorde som liten tillsammans med honom. Jag saknar hela alltet.
Att åka upp till märsta nu efter över ett år sedan farfars död är inte alls lika jobbigt som det var i början, då var allt fel och det kändes som att man inte visste vart man var. Då grät man! Nu kan jag skratta och vara glad igen, och veta att han alltid finns där ute någonstans, han följer varenda litet steg man tar och det är jag glad över.
Han är min fina underbara farfar, var han än befinner sig! Jag älskar dig
gnällinlägg
» Vädret = varför har gud skapat det dåliga vädret? varför ens tänkt den tanken?
» Mitt utseende = är verkligen inte nöjd
» Mitt hår = slitet och börjar kännas gult igen. Fuck it!
» Killar = killar som tror dom är snyggast i världen bara stör mig och sånna som inte fattar att en
tjej redan kan vara i ett fucking förhållande!
» Skolan börjar igen = VARFÖR? låt mig ha lov mer och inte bara i 20 dagar till. Vill inte tillbaka!
» Mens = varför måste man drabbas av den en gång i månaden? bajsbajsbajs!
» Bloggar = varför så sjukt dålig uppdatering på storbloggarna då man vill ha något att läsa?
jag vill inte
Ohnoooo, imorgon är det jobbet igen och jag är troligtvis tvungen att träffa sliskiga äckel gubben i disken igen som jag verkligen avskyr numera... jag vill inte men jag måste! :(
Nåväl jobbar bara 4 timmar så det kommer gå fort, 18-22 :) och sedan får jag träffa älsklingen om han nu hade lust att komma hit och om han ens orkar ta den tiden... vi får se.
Men snart ska jag sova så att jag orkar ta mig ut imorgon för idag har jag endast legat i soffan och varvat mellan tv och datan eftersom det varit skitväder ute exakt hela dagen....
Aja puss på er
Nåväl jobbar bara 4 timmar så det kommer gå fort, 18-22 :) och sedan får jag träffa älsklingen om han nu hade lust att komma hit och om han ens orkar ta den tiden... vi får se.
Men snart ska jag sova så att jag orkar ta mig ut imorgon för idag har jag endast legat i soffan och varvat mellan tv och datan eftersom det varit skitväder ute exakt hela dagen....
Aja puss på er
Filmtips
Filmen var toppen! Kollade "18 year old virgin" Rekomenderar den verkligen till alla!
Dock blev jag så ledsen då Katie (huvudpersonen) inte fattade att Spencer (hennes dolda barndomskärlek) älskade henne. Kärlek är svårt och det vet jag!
Dock vet jag att man måste ha motgångar i sitt förhållande för att det ska bli bra. Liksom man måste bråka för att förstå vad det är man gör och ett bråk gör att man förstår hur mycket man älskar sin partner.
Jag och min baby har verkligen inte haft det lätt i vårat förhållande förrän nu efter ett år. Det är kul att tiden kan göra två personer, två individer helt förälskade. Även fast vi bråkar kommer vi alltid tillbaka tillvarandra, och det är skönt! Och det som känns så speciellt med Alexander vid min sida är att han alltid bryr sig. Som i fredags på jobbet då diskaren var snuskig och kysste mig helt ovarnat skickade jag ett sms och var jätte ledsen - han kom direkt till mig trots att han bara hade 4 min på sig till bussen. Han kom och stöttade mig, kysste mig, höll om mig! Det värmde.
Jag är så överlycklig över att jag har honom, för han är mitt ljus, solsken och leende. Finare pojkvän finns inte!!!!
Så motgångar kan leda till något gott!
Dock blev jag så ledsen då Katie (huvudpersonen) inte fattade att Spencer (hennes dolda barndomskärlek) älskade henne. Kärlek är svårt och det vet jag!
Dock vet jag att man måste ha motgångar i sitt förhållande för att det ska bli bra. Liksom man måste bråka för att förstå vad det är man gör och ett bråk gör att man förstår hur mycket man älskar sin partner.
Jag och min baby har verkligen inte haft det lätt i vårat förhållande förrän nu efter ett år. Det är kul att tiden kan göra två personer, två individer helt förälskade. Även fast vi bråkar kommer vi alltid tillbaka tillvarandra, och det är skönt! Och det som känns så speciellt med Alexander vid min sida är att han alltid bryr sig. Som i fredags på jobbet då diskaren var snuskig och kysste mig helt ovarnat skickade jag ett sms och var jätte ledsen - han kom direkt till mig trots att han bara hade 4 min på sig till bussen. Han kom och stöttade mig, kysste mig, höll om mig! Det värmde.
Jag är så överlycklig över att jag har honom, för han är mitt ljus, solsken och leende. Finare pojkvän finns inte!!!!
Så motgångar kan leda till något gott!
Världens bästa
» Jag bara älskar min pojkvän «
men nu ska jag kolla film @voddler så nattis på er
men nu ska jag kolla film @voddler så nattis på er
