when life comes around
Över ett år har gått sen jag var med de allra finaste människorna i världen.
Jag har förändrats så mycket under denna period, jag har skaffat pojkvän och vi har snart varit tillsammans i ett år.
Men jag saknar verkligen dessa som fanns hos mig dagligen i flera års tid.
Minnen rabblas upp nu när jag pratar med äkta vänner på msn.
Tex bögen eller som alla säger, Bell, henne har jag känt sen sexan. Vi började snacka på en träslöjdslektion då jag snodde hennes idé. Vi hade fått en uppgift att göra en insekt som man kunde använda som låda, hon gjorde en nyckelpiga och jag tyckte det lät så himla lätt och roligt. Vi blev tajta direkt, vi började umgås efter skolan och vi åkte även till stallet med varandra.
Då man var hemma hos henne satt vi alltid framför deras familjs stora data där nere och var inne på stallet.se.
Man hade alltid Vilda i närheten som spann så mysigt, men nu är hon död. Rip!
På somrarna låg vi och schtekte i hennes pool tillsammans med Sara. Jag busade alltid med deras lillebror.
Och vi hade även samma musiksmak, så himla härlig vän. Jag saknar henne riktigt otroligt mycket.
Vi får ses snart?!
Sen alla minnen tillsammans med Nathis. Det är som att vi aldrig kommer ses igen.
Kan jag kan inte hon, kan hon kan inte jag. Det är så hemskt.
Hon var och är min bästa vän, finare finns inte. Det gör så ont att det blivit såhär.
2008 höll vi ihop dagligen, vi skrattade sönder dagarna, vi pratade varje gång hon skulle diska, vi hade våra små utflykter och det otroliga var att hon blev min bästa vän efter ca ett halvårs kännande. Så sjukt. Och nu träffas vi inte på månader. En gång var tredje månad kan man säga, och det är alldeles för lite...
Men jag vet inte hur jag ska kunna få oss så tajta som vi var en gång i tiden igen. Hon har nya vänner och jag är förändrad. Nu börjar tårarna rinna.
Vi hade så mycket gemensamt, hästar, skolinställning, smsbehov och även samma humor. Hon var så jävla pratglad och jag älskade det, jag älskade att ligga i sängen och höra henne babbla på då hon höll på att diska och skrek. Jag saknar den Nathali jag lärde känna, och jag saknar även åren då vi var som tajtast.
Jag saknar allt.
Förlåt bästavän, jag är verkligen sämst... Jag ska bättra mig, vi ska ses oftare. Nu ger jag mig, kommer saker emellan vägrar jag boka det istället. Jag tänker vara med dig oavsett vad jag borde och måste! Du är mitt allt
Jag har förändrats så mycket under denna period, jag har skaffat pojkvän och vi har snart varit tillsammans i ett år.
Men jag saknar verkligen dessa som fanns hos mig dagligen i flera års tid.
Minnen rabblas upp nu när jag pratar med äkta vänner på msn.
Tex bögen eller som alla säger, Bell, henne har jag känt sen sexan. Vi började snacka på en träslöjdslektion då jag snodde hennes idé. Vi hade fått en uppgift att göra en insekt som man kunde använda som låda, hon gjorde en nyckelpiga och jag tyckte det lät så himla lätt och roligt. Vi blev tajta direkt, vi började umgås efter skolan och vi åkte även till stallet med varandra.
Då man var hemma hos henne satt vi alltid framför deras familjs stora data där nere och var inne på stallet.se.
Man hade alltid Vilda i närheten som spann så mysigt, men nu är hon död. Rip!
På somrarna låg vi och schtekte i hennes pool tillsammans med Sara. Jag busade alltid med deras lillebror.
Och vi hade även samma musiksmak, så himla härlig vän. Jag saknar henne riktigt otroligt mycket.
Vi får ses snart?!
Sen alla minnen tillsammans med Nathis. Det är som att vi aldrig kommer ses igen.
Kan jag kan inte hon, kan hon kan inte jag. Det är så hemskt.
Hon var och är min bästa vän, finare finns inte. Det gör så ont att det blivit såhär.
2008 höll vi ihop dagligen, vi skrattade sönder dagarna, vi pratade varje gång hon skulle diska, vi hade våra små utflykter och det otroliga var att hon blev min bästa vän efter ca ett halvårs kännande. Så sjukt. Och nu träffas vi inte på månader. En gång var tredje månad kan man säga, och det är alldeles för lite...
Men jag vet inte hur jag ska kunna få oss så tajta som vi var en gång i tiden igen. Hon har nya vänner och jag är förändrad. Nu börjar tårarna rinna.
Vi hade så mycket gemensamt, hästar, skolinställning, smsbehov och även samma humor. Hon var så jävla pratglad och jag älskade det, jag älskade att ligga i sängen och höra henne babbla på då hon höll på att diska och skrek. Jag saknar den Nathali jag lärde känna, och jag saknar även åren då vi var som tajtast.
Jag saknar allt.
Förlåt bästavän, jag är verkligen sämst... Jag ska bättra mig, vi ska ses oftare. Nu ger jag mig, kommer saker emellan vägrar jag boka det istället. Jag tänker vara med dig oavsett vad jag borde och måste! Du är mitt allt
Kommentarer
Postat av: Anonym
Hoppas du får kontakt och träffar dina
gamla kompisar, det är viktigt att inte tappa
taget om det gamla, även om mycket nytt händer.
Lycka till Annis!
/Mamma
Postat av: nath
gaaah, jag skanar dig också, helt sjukt :'( <3
men du, bilden..... ser ut som en fet gris, hahaha :o
Postat av: Bell
Nu är det sommar och då blir de lättare att hitta tid.. Eller typ.. VI kan ju alltid springa som förut xD Jag behöver någon att springa med.. :D
Saknar tiden vi hade.. Underbara minnen :) <3<3
Trackback
