annamatildas

Jag var i skolan idag, jag har mått lite bättre
men nu är vi tillbaka på sida ett, tre steg tillbaka, åter på den rutan vi engång börjat på.
Det är värre med favorit nu, vi vet inte hur länge han ska kunna hålla sig kvar på jorden. Det känns förjävligt rent utsagt!

Nåväl, jag klarade av en dag i skolan. En skoldag från 8 till halv två, det har känts.
Pappa kom hem för någon timme sedan, jag fick reda på att det var värre med farfar (som jag skrev en bit här över)
känns riktigt jobbigt för tillfället. Vet inte hur jag ska ta det efter att han gått bort.
Blir antagligen borta från skolan ett bra tag, ingenting jag ser fram emot men bättre det än att sitta och försöka vara glad.
Jag får göra det bästa av situationen!!!!
Nu rinner tårarna igen, helvete!!

Farfar, jag älskar dig. Jag älskar dig över hela mitt hjärta.
Lova mig att du får det bra och följer mig resten av mitt liv oavsett var du befinner dig!

året var 1992/93, en unge vid namn Anna som älskade sin farfar över allt annat och detta kom att hålla i sig föralltid

bli bra, känn ingen smärta. Var min!