annamatildas

Det värsta som finns är nog att känna saknad
Sommaren 08 var den bästa tiden under hela min livstid..
Satt och kollade igenom min bilddagbok och hittade då en bild på mig, nathis och Baldur på min baksida!
Den ritten var verkligen en humorristisk tur.. Hästen knallade på, Nathis och jag skrattade oss hesa och spända på vad som här näst skulle hända. Vi kom in på tomten efter lite om och men, Baldur fick lite hö och jag bytte till en gammal grimma jag haft sen några år tillbaka.

Bläddrade bakåt i tiden och hittade då bilder på då jag och Baldur badade i väsjön, gud så härlig den tiden var.
Plaskade runt, barbacka och med sadel, djupt och grunt, varmt och kallt, med och utan sällskap. Saknar dig, saknar oss, saknar allt!
Vill så gärna hälsa på den söta krabaten men det känns som att jag tappat allt inom ridningen.
Har inte sett dig på snart 8 månader och jag ångrar som fan att jag slutade med ridningen efter att du flyttat, liksom jag har aldrig varit ifrån hästar under 13-14 år, men nu bara för att du försvann och jag aldrig träffat dig sen dess så har jag slutat, slutat åka till stall, slutat träffa hästar, slutat prata häst!

Jaja, säkert bara jag som är känslig och inte kan gå vidare men det här är jag
- Jag vill ha en egen liten Baldur frá Grenstanga












jag skulle kunna lägga upp miljoner bilder till
och jag skulle kunna döda allt och alla för att få träffa dig igen.
Saknar dig helt otroligt mycket, världens finaste islandshäst!