annamatildas

Hösten är mysig för då kan man ha tända ljus för att förhindra mörkret.



Då sitter man här igen och bloggar med tända ljus på skrivbordet och ett på väggen, riktigt mysigt.
Hör hur vinden tar tag i träden utanför mitt rum, ser hur mörkret sakta smyger sig runt hörnet och hur skogens alla väsen tjuter. Just i sådana här stunder är det riktigt härligt med tända ljus, musik på lagom volym, en skål med godis och en med chips och lite frukt som väntar på att ätas upp.
Mitt liv kan faktiskt vara rätt okej, inte alltid men ibland så.
Klockan slår snart elva och då funderar jag på att sätta på en film, helst en skräckis men vet inte om det finns någon sådan hemma just nu då "När lammen tystnar" redan var uthyrd.

Just nu spelas You're beautiful med James Blunt vilken ger mig minnen. Flashbacks.
Tänker på då man första gången träffade lilla Baldur och då man hoppades på att det aldrig skulle ta slut.
Nu har det gått ett och ett halvt år sedan jag såg han för första gången och det är bara sju veckor kvar av denna period. Det är sjukt, här har man gått och bara lekt omkring och inte tänkt på verkligheten. Tänk allt detta man har gjort så oseriöst som man bara kan och inte tagit tiden för given. Man lever bara en gång samma sak som att man bara får uppleva dagen en endaste gång. Det känns som att jag inte tagit min tid med Baldur för given utan att jag mer bara tagit och roat mig på hans rygg - okej det är bra, man ska vara road men inte på detta sätt.
Och nej jag har inte busridit, inte varje dag i allafall
Som nathis sa, du borde fått veta max en vecka innan att han skulle åka, det hade varit mycket lättare så. Nu kommer restrerande av dessa veckor vara så himla jobbig och det enda som kommer finnas i mitt huvud är Baldur, Baldur och återigen Baldur.
I'm gonna miss you a lot, hunnyball :'/
Babyboy forever in my heart, I'll allways love and remember you. My life, my love and my everything