jag längtar till imorgon (?)
Alltså det är sjukt, jag längtar till imorgon.
Varför gör man det? Jag har liksom aldrig gillat skolan eller ja, förskolan till trean var det rikigt roligt.
Sedan när jag och min klass började i fyran blev allt bara åt helvete. Vi fick en ny, sträng mattelärare som trodde man kunde allt på första försöket.
Hon tyckte till exempelt att man skulle kunna alla gångertabellerna (1-12) på mindre än sju minuter.
Och hur många försök tror hon inte att man behövde?
- Jo, det ska jag tala om såhär i efterhand. Jag behövde tio fredagar plus de restrerande dagarna i veckan på mig att lyckas för att sedan få ett ännu svårare test. Det gick trots allt lite bättre.
På det sättet tappade jag min "mattehjärna"
Till sexan bytte vi skola och fick helt nya klasser. Och där blev allt ännu värre!
Hur hade folk tänkt sig att en ny klass skulle bli?
Lugn och trevlig, det är iallafall vad jag tänker.
Men blev den så?
- Nej, nej, nej, nej! Grimstaskolans värsta klass. Stökig, pratig, bråkig och gud vet vad!
Stog ut med Grimstaskolans G-klass i två år sedan bestämde jag mig för att byta.
Bytte till Häggviksskolan HT-07
Nian var skit bra, förutom att jag var frånvarande titt som tätt pga min depression och annan skit.
Ingenting var som förut till dess att jag fick min medicin. Livet blev plötsligt lite mer värt att leva, men fortfarande inte som det var förut... Min "plugghjärna" kom tillbaka i slutet av terminen och helt plötsligt orkade jag ägna mig åt studierna mycket mer än vad jag gjort de senaste tre åren.
HT-08
Allt känns nu bättre. Fortfarande inte samma gamla anna men en bättre försvagad anna får jag lov att säga!
Hoppas min nya klass kommer bli stillsam och inte vara lika aktiva som 8G var då jag slutade.
Som sagt så längtar jag till de nya dagarna, min medicin är fortfarande insatt och jag kommer snart må mycket bättre och bli samma gamla anna som jag än gång varit, bara det fortsätter i samma riktning som det hitills gjort.
Varför gör man det? Jag har liksom aldrig gillat skolan eller ja, förskolan till trean var det rikigt roligt.
Sedan när jag och min klass började i fyran blev allt bara åt helvete. Vi fick en ny, sträng mattelärare som trodde man kunde allt på första försöket.
Hon tyckte till exempelt att man skulle kunna alla gångertabellerna (1-12) på mindre än sju minuter.
Och hur många försök tror hon inte att man behövde?
- Jo, det ska jag tala om såhär i efterhand. Jag behövde tio fredagar plus de restrerande dagarna i veckan på mig att lyckas för att sedan få ett ännu svårare test. Det gick trots allt lite bättre.
På det sättet tappade jag min "mattehjärna"
Till sexan bytte vi skola och fick helt nya klasser. Och där blev allt ännu värre!
Hur hade folk tänkt sig att en ny klass skulle bli?
Lugn och trevlig, det är iallafall vad jag tänker.
Men blev den så?
- Nej, nej, nej, nej! Grimstaskolans värsta klass. Stökig, pratig, bråkig och gud vet vad!
Stog ut med Grimstaskolans G-klass i två år sedan bestämde jag mig för att byta.
Bytte till Häggviksskolan HT-07
Nian var skit bra, förutom att jag var frånvarande titt som tätt pga min depression och annan skit.
Ingenting var som förut till dess att jag fick min medicin. Livet blev plötsligt lite mer värt att leva, men fortfarande inte som det var förut... Min "plugghjärna" kom tillbaka i slutet av terminen och helt plötsligt orkade jag ägna mig åt studierna mycket mer än vad jag gjort de senaste tre åren.
HT-08
Allt känns nu bättre. Fortfarande inte samma gamla anna men en bättre försvagad anna får jag lov att säga!
Hoppas min nya klass kommer bli stillsam och inte vara lika aktiva som 8G var då jag slutade.
Som sagt så längtar jag till de nya dagarna, min medicin är fortfarande insatt och jag kommer snart må mycket bättre och bli samma gamla anna som jag än gång varit, bara det fortsätter i samma riktning som det hitills gjort.
Kommentarer
Trackback
